Modena är superbilarnas hemstad och på caféerna tvistas det fortfarande huruvida Ferruccio Lamborghini började bygga sportbilar tack vare Enzo Ferrari. Ryktet säger nämligen att italienaren blev så missnöjd över sitt nyinköpta fullblod att han körde raka vägen till Maranello för att slå näven i bordet, men Enzo slog dövörat till. Ferruccio beslöt sig i samma sekund för att hämnas och skapade ett sportbilsimperium med sitt stjärntecken som kylaremblem - den världsberömda oxen.
Gallardo är lös
Svettig, lomhörd och på skakiga ben kliver kollegan ur Lamborghini Gallardo och konstaterar i all hast: "Vilken bil! Vilket ljud!" Sedan byter vi plats och musikanläggningen spelar upp Eros Ramazzottis "Piú bella cosa". Italienskan betyder "vackrare sak finns inte" och det behövs ingen övertalning för att hålla med. Den knivvassa formgivningen är bedårande och uppmuntrar verkligen till hårdkörning, däremot undrar vi vart de traditionella måsvingedörrarna tagit vägen?
Visst är insteget enklare, men det känns inte lika ballt att fickparkera utanför Giorgio Armani-butiken och öppna dörrarna på vanligt sätt. Interiören håller dock Lambostilen - allt känns påkostat och exklusivt utan att vara överdådigt. Dessutom sitter man som gjuten i de båda sportstolarna och det känns tryggt när man stångas med 500 "tjurkrafter".
Bara för våghalsar
När man pressar gaspedalen mot durken så inträffar något som varje bilentusiast skulle få uppleva minst en gång i livet. Varvräknaren rusar mot rödmarkeringen vid 8,500 varv och tio cylindrar skriker vällustigt. Att ta sig till hundra klaras av på aningen mer än fyra sekunder och innan verkligheten hunnit ikapp föraren så toppas 309 km/h. Ändå färdas man både säkert och stabilt, tacka fyrhjulsdriften och antisladdsystemet för det.
Visst finns det våghalsar som kopplar ur "glädjedödaren" men de får räkna med att göra fartränder på vägen - och i kallingarna. Aktern kommer nämligen farandes hals över huvud och man får uppleva samma skräckscenario som vid tjurrusningen i Pamplona. Grundpriset för Lamborghini Gallardo är 1.400.000 kronor. Enorma pengar, men vad betalar man inte för att ta tjuren vid hornen och stånga Ferrari 360 Modena!
Att ta tjuren vid hornen
Det är med hjärtat i halsgropen vi närmar oss "tjuren". Huven är kraftigt sänkt, strålkastarna blänger och motorn frustar ursinnigt. Man känner sig nästan som en matador, fast bytet blir riktigt svårfångat. Det är lätt att förstå när man studerar stamtavlan - där står kämpar som Miura, Countach, Diablo och Murciélago. Alla döpta efter storheter inom tjurvärlden på känt Lamborghini-manér. Vi har stångats med den senaste avkomman och bakom ratten på Gallardo växer hornen obevekligen!
Foto:
Så jobbar vi med nyheter