Insändare Det finns faktiskt många likheter mellan politik och religion – liksom, förstås, många skillnader. I dessa dagar av heliga och oheliga politiska allianser kommer jag tänka på ekumenik. Precis som politiken vill det allra bästa för världen, för landet och för samhället vill också kyrkorna det bästa för världen, för landet och för samhället.

Själva ordet ekumenik kommer från grekiskans ”oikoumenikos” = ”(det) som berör den bebodda världen”. Men politikerna tänker väldigt olika hur det skall göras och på samma sätt är det med de olika kyrkofamiljerna, de olika samfunden. Men det finns alltså också skillnader mellan politik och religion: i politiken förblir man, när man inte ingår i allianser, i opposition. I kyrkans värld strävar man efter uppnå enhet i tron på Kristus. Man är i realiteten (alltför) ofta i opposition, men man strävar efter att uppnå enhet och lyckas också i många fall – det är det som är ekumenik.

En del ser denna strävan som att man bör ge upp något av sitt eget, samtidigt som ”den andre” ger upp något av sitt eget och så kan man mötas på mitten. Det som händer då är att man skapar något nytt: ”jag respekterar inte dig, du respekterar inte mig, så vi skapar något vi båda kan samsas om”. Det leder i vissa fall till någon sorts konformism, likriktning, eller rent av synkretism (”religionsblandning”). Så ser inte jag på ekumenik.

I Rimforsa har vi tre församlingar, Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan (Rimforsa missionsförsamling) och Brokyrkan (en gemenskap mellan Evangeliska Frikyrkan och Pingst) istället valt en annan väg: vi respekterar varandras egenart men vi möts i alla fall! Vi förväntar oss inte att den andre ska ge upp sin egenart utan vi respekterar den. Dels har vi gemensamma projekt, som det mycket uppskattade julspelet vi samordnade tillsammans med skolan i Rimforsa ifjol eller den gemensamma minnesgudstjänsten i allhelgonatid, men vi har också gemensamma gudstjänster, särskilt under sex veckor i sommartid. Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan har dessutom en gemensam gudstjänst i månaden.

Vi strävar inte efter konformism eller synkretism: vi respekterar varandra precis som vi är. Här är alltså inte tågordningen att vi ändrar oss för att kunna mötas, utan att vi möts för att lära känna varandra: på så sätt kan vi på sikt rentav förändras, vem vet? Men det är inte ambitionen: ambitionen är att vi, oavsett vilket samfund vi tillhör, vill det bästa för världen, för vårt land och vårt samhälle, Rimforsa. Vi vill det bästa för församlingsborna. Så oavsett om du tillhör Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan eller Brokyrkan så ska du, som är boende i Rimforsa, veta att du är accepterad för den du är, inte för den vi vill att du ska vara.