Jan-Erik Jansson har varit biodlare i 30 år. Han blev nyligen pensionär och hade, som han säger, tid över. Han besökte sitt barnbarn i klass 4D och berättade då om bin och hur viktiga de är för allt levande i naturen och vips hade han och klassföreståndaren Karin Willhemsson ett projekt tillsammans.
– Jan-Erik var, som sagt, på besök en dag och berättade om sina bin och när vi pratades vid något senare hade han ett genomarbetet förslag som jag och klassen nappade på, berättar Karin Willhemsson som menar att det här är naturkunskap när den är som allra bäst.
Hållit sig inom ramarna
– Barnen har fått snickra ramarna till kuporna och det är i dessa som bina sedan lämnar sin honung, säger Jan-Erik Jansson och tar på sig en vitdräkt som får honom att mera likna en rymdfarare än en snäll pensionär. Samma sak med barnen som snabbt lärt sig vad som gäller när man handskas med dessa små och ibland stickiga djuren.
När man väl fått loss ramarna så är det dags att slunga honungen och det gör man i en finurlig anordning inne i ett av de små husen som finns på plats.
– Känner du lukten av nyslungad honung, frågar Håkan Ahlström som även han är bientusiast, när jag kliver i stugan där han och några av eleverna vevar och står i.
Nyslungat är bäst
– Det är verkligen något alldeles särskilt med nyslungad honung och det är väldigt roligt att kunna låta eleverna smaka på den. Några av eleverna i klassen håller sig lite på avstånd medan andra nyfiket tittar på och deltar i arbetet. Jan-Erik Jansson har sprutat in rök i kupan vilket lugnar dem lite.
– Man kan även använda sig av vatten eller florsocker. Använder man det senare får bina för sig att börja städa, skrattar han och forstätter att plocka upp ramarna ur kupan.