Bröllopsskådespeleri i Gamla Linköping

På slutet av 1800-talet anordnades en så kallad brudskådning där gästerna fick se bruden eller brudparet för att kunna gratulera. Efter vigseln kunde de posera på kyrktrappan - det ansågs vara en rätt för vem som helst att titta på bruden oavsett om man kände henne eller inte.
- Jag har ingen rätt att viga här, så det blir inget resultat, säger dagens präst som också berättar att bakgrunden till dagens skådespel härstammar från medeltiden då hela tre ceremonier genomgicks innan ett par skulle kunna räknas som gifta.
Första steget var trolovningen, sedan kom giftermålet och steg tre var sängledningen.

Faderns roll gick vidare
Annat var det förr då kvinnans roll var en annan än i dag.
- Tidigare kunde man betrakta sig som gift redan vid trolovningen, innan kyrkan började lägga sig i. Vid giftermålet övergick ansvaret för bruden över från fadern till brudgummen.
Maken tog helt enkelt över faderns roll, berättar prästen innan ceremonin.
Publiken fnissar till lite när han förklarar sängledningen.
- Efter festen skulle alla samlas i sängkammaren för att se till att brudparet hamnade mellan lakan och bolster så att säga.
Under 1700-talet blev så småningom enbart kyrkliga vigslar legitima. Trolovningen övergick till förlovning och lysning - under tre söndagar gjordes en lysning i kyrkan. Vigselringarna var ett tecken för giftermålet mest i rika kretsar.