Charbel åkte till grekiska ön Lesbos

Nyligen var en grupp personer från Norrköping och Nyköping på den grekiska ön Lesbos för att hjälpa till i arbetet med att ta emot flyktingar.

Gränslöst mänskligt kallar de sig. Medmänniskorna som inte längre bara kunde se på. Foto: Privat

Gränslöst mänskligt kallar de sig. Medmänniskorna som inte längre bara kunde se på. Foto: Privat

Foto:

Linköping2015-11-18 09:44


Charbel Gabro och Rawad Nissan berättar om död, förtvivlan, humanitet och längtan efter trygghet.

Tolv personer beslöt sig för att till slut göra slag i saken och åka till Lesbos. Bilden på treåriga Aylan Kurdis som cirkulerat i media senaste tiden var det som avgjorde det hela.

De tillbringade fyra dagar på det grekiska turistparadiset Lesbos som nu fungerar som flyktingmottagning. Att flera i gruppen talar arabiska skulle visa sig vara en stor fördel. Det var i de humanitära handlingarna, samtalen, som de gjorde mest nytta. Ett särskilt starkt samtal var med Charbels släkting som gick igenom det värsta tänkbara.- Mina släktingar åkte med båten. Den havererade och den 25-årige sonen i familjen omkom. Många fler miste sina familjemedlemmar. Vi såg inga döda människor under tiden vi var på Lesbos men fick höra att 40 personer försvunnit under de dagarna, berättar han och tillägger att ingen skulle åka med båtarna om det inte vore för att det inte fanns något annat alternativ.- Det är ohållbart i länderna. Alternativen är att dö där eller ta skräckfärden över havet. De vill inget hellre än att komma tillbaka till sitt hemland, säger han.

När de överfulla båtarna närmar sig stranden hoppar människor av i ren lycka. Där behövs hjälp för att få alla i säkerhet på land, med en värmande filt om kroppen. Många är åksjuka och andra så chockade att de inte kan andas.Väl i de stora flyktinglägren fortsätter berättelsen. Efter en lång promenad på ungefär en timme slussas människorna in i olika läger. Barnfamiljer får tält medan andra ligger på hårt underlag under bar himmel. Några i det svenska gänget valde att sova så en natt.

- Underlaget var hård betong och det gick inte att sova mer än 15 till 20 minuter åt gången. Det går inte att förklara hur det var i lägren. Vi bet ihop när vi var där men nu några dagar senare är vi så omtumlade och har gråtit massor. Människornas ansikten spelas upp framför en när man vaknar. Jag har fått perspektiv och stor tacksamhet för det liv vi lever här.

Läs mer i onsdagens papperstidning

Charbel Gabro har sovit sida vid sida med flyktingarna på Lesbos. Nu vill han tillbaka för att göra ytterligare insatser. Foto: Kajsa Nilsson
Charbel Gabro har sovit sida vid sida med flyktingarna på Lesbos. Nu vill han tillbaka för att göra ytterligare insatser. Foto: Kajsa Nilsson
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om