Nu inspirerar, coachar och vägleder hon andra till att få en nystart i livet med hjälp av den vetenskapligt erkända metoden.
"Min hälsa har varit min största läromästare", berättar hon.
Alla genomgår någon gång i livet, på ett eller annat sätt, en personlig kris. Kanske förlorar man någon närstående, drabbas av en sjukdom eller får sparken från sitt arbete. När motgången inträffar känns det tungt, men en svacka behöver inte alltid vara negativ, utan kan också vara ett sätt att växa och skapa sig en större erfarenhetsbank. En kris kommer att gå över, en kris är en utvecklingsmöjlighet.
- Men när smärtan pågår år ut och år in, och svackan är flera år lång, då kan det vara svårt att förstå att "detta kommer också att passera", då kan det vara svårt att hålla modet uppe, säger Cecilia Åkesdotter.
Sprudlar av glädje
Det ovanstående stycket är något som den Smålandsbördiga Mindfulness-experten är noga med att poängtera när hon träffar vår tidning på ett mysigt Linköpingscafé. När vi slår oss ned vid bordet sprudlar hon av glädje och positivitet, och på ett naturligt sätt berättar hon om sin krokiga bana genom livet, där en av de större motgångarna kom redan strax efter födseln.
- Jag blev sjuk när jag var tre månader gammal, troligtvis av en vaccination. Dagen efter fick jag prickar på kroppen som började klia och sprida sig. Till sist hade jag sår över hela kroppen, från tårna till hjässan, så jag hade bara hud runt ögonen. Det har präglat mig enormt, jag fick väldigt många frågor om livet i tidig ålder, berättar Åkesdotter och fortsätter:
Den typen av eksem var som svårast fram tills att jag var omkring tio år gammal, men under tonåren var det också jobbigt, och så fort jag blir stressad blommar det upp fortfarande, framförallt på händer. Jag får medicinera för att hålla det under kontroll, men jag har även astma och allergier så jag har en känslighet som spänner över ett långt spann.
Hon växte upp på en självförsörjande gård i de småländska skogarna i Tuna, söder om Vimmerby. Det enda som hennes hårt arbetande mor inhandlade från affären var jäst, kaffe och kryddor. Potatis, grönsaker, ägg, bär och kött producerades på gården där hennes far var lantbrukare.
- Jag är uppväxt med blodpalt, korvstoppning i gristarm och hemmagjorda ostar, så man kan säga att jag växte upp som på 1800-talet. Det finns några i min ålder som är uppvuxna på det här sättet på landet, men jag har ändå en lite annorlunda bakgrund, något som gett mig olika perspektiv som jag har haft nytta av i hela livet, säger Cecilia Åkesdotter.
Under barndomen var hennes tillstånd ofta kritiskt och hon låg i koma under flera veckors tid. Stödet hemifrån var stort, men sjukdomen gjorde att hon drabbades av ett påfrestande utanförskap. Inte förrän hon var tre och ett halvt år gammal träffade hon någon annan person utanför familjen.
- Jag är 54 år idag, så den tiden känns både avlägsen och nära då minnena och känslorna finns där. Början på mitt liv har gett mig en otrolig grund att stå på för att klara av den roll som jag har idag. Min hälsa har varit min bästa läromästare, säger Cecilia.
Trots hennes bakgrund provade hon sina vingar redan som 16-åring, då hon flyttade till Vimmerby för att jobba på klädbutiken Sandströms. Därefter fortsatte hon till Hultsfred och gymnasiet, varpå hon studerade ekonomi i tre år för att sedan träffa sin första man som gjorde att hon efter studenten flyttade till den stora huvudstaden.
- Det var en otrolig kontrast för mig, från det lilla trygga samhället i Småland till pulsen, anonymiteten och mångfalden. Jag älskade Stockholm, efter ett år kände jag, "det här är min stad, härifrån ska jag aldrig flytta", så jag utbildade mig till civilekonom och fick dessutom mitt första barn där uppe när jag var 20 år, berättar Åkesdotter.
Under ett antal år var hon mamma, student och arbetstagare, men när skutan vände mot Linköping, på grund av jobberbjudanden, sa hälsan återigen ifrån. När hon jobbade som controller på Saab Scania drabbades hon av svår astma, hon fick den högsta kortisonhalten, men sjukvården kunde inte lösa problemet.
- När jag frågade min läkare på lungmedicin vad som gjorde att jag hade blivit så mycket sämre svarade han inte på min fråga, utan sa bara att vi skulle ändra "lite" i medicineringen. Då insåg jag att han inte engagerade sig i mig, och tack vare det förstod jag att det var jag själv som var tvungen att ta ansvar för mitt eget välbefinnande, vilket gjorde att jag kom i kontakt med zonterapeuten Barbro Falk, en kvinna som blev helt avgörande för mig, berättar Åkesdotter och fortsätter:
- Jag orkade knappt ta mig till hennes mottagning på grund av svårigheterna att andas, men när hon började massera mina fötter och prata om personlig utveckling blev hon en total dörröppnare för mig inom ett område jag tydligen bara längtade efter. Jag ville byta ut siffrorna mot människor, så jag började studera zonterapi.
Några år senare fick hon sitt tredje barn, "läromästare nummer två", som hon själv kallar honom. Han var, likt henne själv, mycket sjuk som liten, vilket gjorde att hon hölls vaken om nätterna, samtidigt som hon fick möta sina egna barndomsrädslor. En dag sa kroppen ifrån, hon fick hjärtrusning, och på den vägen kom hon i kontakt med acceptansmetoden och mindfulness, något som tog henne bort från smärtan.