Cykeläventyr som blivit en sport

Sporten randonneur handlar om långa turer på cykel.
- Målet är att uppleva saker under någorlunda strapatsrika förhållanden, förklarar Henrik Gustafsson, som hållit på med randonneur sedan 2010.

Här är stämpelkort, skyltar från Paris-Brest (populäraste randonneurloppet), karta över Sverigetempot på 210 mil och lite andra randonneur-souvenirer som innehas av Martin Nilsson och Henrik Gustafsson. Foto: Leif Larsson

Här är stämpelkort, skyltar från Paris-Brest (populäraste randonneurloppet), karta över Sverigetempot på 210 mil och lite andra randonneur-souvenirer som innehas av Martin Nilsson och Henrik Gustafsson. Foto: Leif Larsson

Foto:

Linköping2018-02-17 12:00

Aktivitetens namn kommer från franskans randonnée som betyder långfärd. En utövare kallas randonneur. Tidningen har träffat Henrik Gustafsson och Martin Nilsson, som varit randonneur sedan 2012. De tillhör Randonneurs Sverige och Linköpingsklubben CK Hymer och anordnar åtta lopp i år mellan 20 och 60 mil tillsammans med Josef Wiklund, Clas Rydergren och Federico Conte. Startplats är Linköping.

- I fjol kom totalt 97 personer i mål i våra lopp. Rekordet någonsin är 45 personer på nationaldagsrundan på 20 mil till Horn och tillbaka, berättar Henrik och Martin.

Randonneur har sina specifika regler. Rutten är förutbestämd och längs vägen kommer man ofta till stationer där ett kort ska stämplas för att visa att man varit där. Det koras ingen vinnare i loppen utan tävlingsmomentet är att ta sig i mål.

- I konceptet ingår att man sköter mat, sömn och cykeln själv. Följebil är förbjudet, påpekar Henrik.

Inte ensam

I år arrangeras lopp på 20, 30, 40 och 60 mil med utgångspunkt i Linköping. Det hela börjar 28 april och avslutas månadsskiftet september/oktober. Rundor på upp till 40 mil avverkas på en dag medan 60-milaloppet, som går söderut och passerar bland annat Påskallavik, Växjö och Jönköping, kan bli en tvådagarstur.

- Ungefär hälften brukar sova över. Det tar ett dygn att åka 60 mil och maxtiden är på 36 timmar. Man stannar och äter och rastar och en del har mat med sig medan andra söker upp kaféer, pizzerior eller mackar för att köpa något, förtäljer Henrik.

- Det är tufft att köra 60 mil ensam. Det går mycket lättare om man är några stycken i en klunga, påpekar Martin.

Duon beskriver loppen som äventyr som ständigt bjuder på nya händelser och upplevelser. Åkare kommer från flera håll i landet och många återkommer och det skapar en social samvaro.

- Vi försöker lägga rutterna där det är lite trafik och man är nära naturen, klargör Henrik.

- En hel del deltagare som inte är från Östergötland märker hur galet vackert det är här i länet. Det är också vanligt att tro att Östergötland är platt och många blir överraskade över hur backigt det är, tillägger Martin.

Navdynamo

Det vanliga i randonneur är att ta sig fram på en vanlig racercykel. Utrustningen är dock en aning breddad. Eftersom man ibland kör i mörker så har man reflexväst och belysning på cykeln. Navdynamon är en viktig detalj som ser till att det går att ladda telefon, GPS och lampa. Vilket är nödvändigt i de riktigt långa randonneurloppen som exempelvis Sverigetempot som är en 210 mil lång tripp mellan Riksgränsen och Smygehuk.

Martin har varit med två gånger, Henrik en.

- Loppet går på sommaren men uppe i norr kan det ändå vara riktigt kallt, minusgrader ibland, berättar Martin Nilsson.

Det populäraste randonneurloppet går i Frankrike, från Paris till Brest i Bretagne och sedan tillbaka. Martin var med 2015 och Henrik 2011 och 2015.

- Loppet är på 120 mil och man har 90 timmar på sig. Det anordnas vart fjärde år och senast deltog 6 000 personer. Det går många lopp i Frankrike medan randonneur fortfarande är litet i Sverige, men växande, avrundar Henrik Gustafsson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om