Daniel Nyqvist förhördes första gången den 9 juni klockan 07.06, strax efter gripandet. Han blev då underrättad om att han var misstänkt för att ha mördat Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svenson på Åsgatan nästan 16 år tidigare. När han fick frågan om han erkände eller förnekade svarade han efter en kort tystnad:
– Behöver jag en advokat nu?
Kriminalinspektör Henry Jansén valde att omedelbart avbryta förhöret.
Den 11 juni hölls ett nytt förhör med Nyqvist med Jansén som förhörsledare.
– Du kan väl säga vad din inställning är?
Nyqvist: – Skyldig
Jansén: – Du erkänner skyldig. Okej. Jag har en massa frågor till dig, vi tar dom lugnt och sansat (...). Jag tänkte börja lite grann med din uppväxt, barndom och såna saker.
– Uppväxt i Sturefors med mina föräldrar. Och min bror.
Efter att ha svarat på frågor om uppväxten och sin skolgång undrade förhörsledaren vad Nyqvist gjorde dagarna innan dubbelmordet. 37-åringen svarade:
– Mest bara att man hade sömnproblem och sånt. Jag vet inte vad jag gjorde på dagarna (...). Jag jobbade inte då så det var väl mest bara (att) kolla tv.
I förhöret berättar Nyqvist att när han steg upp den 19 oktober 2004 kände han att han var tvungen att döda två personer.
– Jag vet att jag inte borstade tänderna eftersom jag ändå skulle dö eller åka fast den dagen. Men jag var tvungen att göra det. Jag gjorde... det gick mest på automatik. Varför jag tog bussen in vet jag inte men så fort man skulle göra nånting så tog man bussen in till stan.
37-åringen berättar att han tog bussen från hemmet i Sturefors till Köpmansgränd i centrala Linköping.
– Det gick som på automatik, jag såg pojke, jag anföll med kniv och sen en kvinna när jag titta upp. Hon stod som en isglass där, hon sa ingenting och jag sprang fram och högg henne.
Nyqvist uppger i förhöret att han, efter att dumpat mordvapnet och sin mössa, flydde till fots och gick in på McDonalds för att tvätta händerna.
37-åringen säger i förhöret att han valde att angripa pojken av en slump.
– Han var där slumpmässigt. Jag behövde bara två människor.
Nyqvist säger att han undvek att angripa personer som kunde försvara sig.
– Dom man träffa var för stora. Kunde kanske ha försvarat sig själva eller också var det jag som var för feg.
Den åtalade berättar i förhör att han var tvungen att döda två personer för att få lugn i sinnet.
– Svårt (att) förklara men det var det jag var tvungen att göra för (att) få ro i sinnet helt enkelt.
Nyqvist säger att han inte pratade med pojken innan han gick till angrepp.
– Jag anföll bakifrån.
37-åringen uppger att han inte heller pratade med kvinnan innan han angrep henne.
– Jag gick ju omkring som i ett töcken.
Nyqvist säger att han köpte mordvapnet – butterflykniven – under en semesterresa med familjen i Polen. I samband med dådet skar han sig på kniven eftersom den var slö.
– Den gled ur handen.
– Dålig kniv tror jag.
Efter att ha tvättat händerna på McDonalds tog Nyqvist bussen hem till Sturefors. Hans föräldrar befann sig på arbetet.
– Jag berättade inget.
Den åtalade säger att han under de snart 16 år som gått sedan dådet inte har pratat med någon om vad han gjort.
I förhöret frågar förhörsledaren 37-åringen vad han känner inför det han gjort. Svaret blev:
– Jag tycker synd om offren. Men jag var ju tvungen (att) görat. Ju mer som åren går (...), desto mindre tänker man på det.
I förhöret säger Nyqvist att han var tvungen att döda två personer för att komma till paradiset.
– För att komma till paradiset när jag dör. Jag vet att det låter galet men det var så jag kände då.
Mot slutet av förhöret säger 37-åringen att han efter dådet på Åsgatan inte känt något behov av att begå något ytterligare våldsbrott.
I ett förhör som hölls den 18 juni sade Nyqvist att han inte trodde att han skulle komma undan med att mörda två personer.
– Jag trodde inte jag skulle klara mig (...) klara mig undan. Antingen skulle jag bli skjuten eller hamna i fängelse.
I ett förhör den 29 juli fick Nyqvist frågor om han hyst högerextrema åsikter. Han svarade:
– Nej, följde mest med strömmen bara.
Enligt den rättspsykiatriska undersökningen led den åtalade av en allvarlig psykisk störning när han begick dådet. Han anses fortfarande lida av en allvarlig psykisk störning och kan därför inte dömas till fängelse.
