Elisabeth Baf går vidare

Hur har hon kunnat överleva mentalt med förståndet i behåll? Och var hämtar hon sina krafter ifrån? Historien är alltför komplicerad och har en alltför stor principiell betydelse för att den kan avhandlas i endast en artikel.

Myndighetsmissbruk
Det går inte att undvika att känna en stark beundran för hur hon har kunnat kämpa mot myndigheternas felaktiga hantering, läkares missbedömningar, läkemedelsbranschens lomhördhet och inte minst en viss klantighet från det så kallade rättssamhället.Det hela tar sin början med att Elisabeth Bafs bostad börjar brinna den 23 februari 2000. Elisabeth överlever med nöd och näppe tack vare att grannarna larmar räddningstjänst. Elisabeth får svåra brännskador och problem med andningen.Hon blir inlagd på Vrinnevisjukhuset och får nästan direkt färdas till Karolinska för behandling i tryckkammare och respirator. På Karolinska råkar hon ut för ett bakterieangrepp, stafylokocker, ordineras flera olika läkemedel och sedan färd tillbaka till Vrinnevisjukhuset. En tid senare senare blir hon inskriven för tvångsvård på psykiatriska kliniken.
Elisabeth Baf blir i första läget skäligen misstänkt för mordbrand och ett byråkratiskt maskineri utan like sätter igång allt ifrån polis till sociala myndigheten, landsting och så vidare. Relativt snart avskrivs misstanke om brott.

Vem tar ansvar?
Bakgrunden till Elisabeths problem är också att den tidigare medicinering har baserats på, vad som det visar sig senare, en felaktig diagnos. Hon har före branden fått recept och ordination mot både epilepsi och lågt blodtryck. Konsekvenserna av den felaktigt ordinerade medicinering leder till biverkningar och ett beteende som gör att grannarna kontaktar polisen efter att Elisabeth har uppträtt störande. Redan den 8 februari 2000 och fram till den olycksdigra branddagen 23 februari har polisen och sjukvården känt till att Elisabeth Baf inte mår särdeles bra.