Erik Thulins nya bok heter "Jordbunden". En övernaturlig historia om ondska som utspelar sig i Kisa där han tjänstgjort en gång i tiden. Några av kollegorna har stått förebild för några figurer vilket inte är helt okomplicerat.
Det kan ju visa sig att min figur sedan blir en ond dvärg istället för den sympatiske person som den i verkligheten är. En bok lever ju i mångt och mycket, sitt eget liv, berättar Erik Thulin och fortsätter med att berätta om sin bok "Jordbunden" en historia han gått och burit på i drygt tio år och som nu får liv via ljudboksförlaget Storytel med drygt 350 000 användare. Men hur i hela världen hamnande en enkel polisman från Motala på storförlaget?
- Jag var inte direkt okänd för dem då jag skrivit flera böcker innan på andra förlag. Jag skickade in en idé till dem och de svarade att det lär intressant och att bara få ett svar är ganska stort sedan hörde hon som nu är min förläggare, Bea Sigge, av sig till mig och ville att jag skulle komma upp till Stockholm för att berätta mera om min bokidé, säger Erik och visar mig den mindmap som han och hustrun Nina ritat upp och som förklarar hela intrigen i "Jordbunden". Erik vore inte Erik om han satt sig mitt emellan de tunga förlagsnamnen och lagt ut texten. Dessa hade då utbrustit att det var precis vad de sökte efter.
- När jag var i Thailand träffade jag Eva Röses man Jacob Fällender som är konstnär och vi började umgås sedan när Eva var här och besökte oss här i Motala frågade hon vem som skulle läsa in "Jordbunden" och jag svarade att det är ju du. Hon sa bara "Yes" och på den vägen är det, säger Erik Thulin och får det att låta som världens enklaste sak.
"Jordbunden" består av tio delar och till det yttre handlar det om poliser och brott men det är bara ett ramverk då det är en berättelse om ondska. Att avslöja för mycket, eller ens något, vore att förta spänningen från den som ska läsa/lyssna på när Eva Röse läser upp boken om Östergötlands Twin Peaks.
- Jag jobbar redan på en ny bok men vad den ska heta eller handla om får förbi hemligt ännu en stund, avslutar Erik Thulin med ett spjuveraktigt leende.