Under tisdagen inleddes rättegången om dubbelmordet på Åsgatan 2004. Under förmiddagen förhördes anhöriga till de två offren. Mohamad Ammouris pappa berättade hur hans son gick samma väg till skolan varje dag men att han den 19 oktober inte hade sällskap av sin syster som han ofta hade. Familjen, som kom till Sverige från Libanon 2001, hade bott på Barnhemsgatan i tre år när mordet på sonen skedde den där höstmorgonen.

– Jag fick ett samtal från hans skola att han inte hade kommit. Jag gick ut och letade efter honom, min son. Jag såg poliser och ambulanser, säger pappan under rättegången.

Händelsen skakade om familjens liv totalt. 

– Mohamad var alltid där. Han var skrattet, glädjen och energin

Pappan slutade med sin datoraffär som han drev vid tillfället.

– Jag ansvarade för familjens försörjning, jag kunde inte fortsätta efter det här.

Familjen fick enligt pappan flera hotbrev efter mordet och i december 2004 flyttade de från Linköping.

– Vi kände rädsla för våra liv. Vi fick över 50 hotbrev.

När polisen grep den nu åtalade Daniel Nyqvist beskrev pappan hur familjen kände något slags lugn.

– När Daniel greps började jag sova. Dessförinnan levde vi i skräck och tragedi.

Även Anna-Lena Svensons make förhördes under tisdagsförmiddagen. 

– Vi hade varit gifta sedan 1969, berättade mannen.

Han mindes den 19 oktober.

– Vi pratade om en del saker som vi skulle göra på lördagen. Jag följde henne till ytterdörren. Hon visste att hon hade åtta minuters gångväg till klassrummet. Hon var inte stressad.

Maken berättar att de brukade hälsa på Mohamad när de mötte honom i området.

– Han var en person som man lade märke till. Han brukade alltid säga hej. Han var alltid på ett bra humör.

Maken säger i förhöret att han vid tiden för morden aldrig hade hört talas om Daniel Nyqvist.