– Jaa, säger Lasse fundersamt och slår sig ner i en fåtölj i vardagsrummet med en kopp te. Vad gör mig lycklig? Barnbarnen Walter och Louna så klart, och träning, resor och så min lilla följeslagare Miksan.

Han ser sig omkring.

– Färger, slår han fast. Jag älskar att omge mig med vackra saker.

Huvudet på spiken förstås.

Att komma in i Lasse Bäckmans lägenhet på sjunde våningen i hyreshuset på Industrigatan 12 i Linköping är som att få en inspirationsinjektion. Lasse själv riktigt sjuder av energi och värme och de egenskaperna har han lyckats föra över i sin inredning. Här är stilfullt, varmt och väl avvägt i färger och detaljer.

Vi dricker te, äter gudagoda kakor och borstar smulor med de träffsäkra servetterna medan Lasse berättar om hur han hamnade i en tvåa med utsikt ända bort till Roxen.

– Jag och min fru Kim bodde i ett hus vid Boren i Borensberg. Tyvärr gick hon bort för några år sedan och då bodde jag kvar tills jag kände att det var dags att flytta. Jag ville hitta något som är modernt och när jag fick se den här lägenheten var det inget att tveka på. Planlösningen med öppenheten mellan kök och vardagsrum och därtill ett stort sovrum är perfekt för mig. Dessutom ligger den centralt och jag kan cykla vart jag vill.

Vardagsrummet där vi sitter är ljust och härligt. Arkitekten som ritade huset har finurligt gjort ena långväggen sned så att rummet är något mindre längst in och blir allt större ut mot fönstren och ljuset. Just intill fönstren har Lasse placerat två fåtöljer i mörkblått tyg där man kan sitta och lapa vårsol.

Intill fåtöljerna står en inredningsdetalj som på många sätt är signifikativ för Lasses stil. Det är en stege i trä som ser ut att ha många, många år på nacken. Den stod utomhus intill en sommarstuga som Lasse och hans familj köpte för många år sedan.

– När jag skulle flytta till lägenheten slog det mig att stegen skulle med. Jag tycker om saker som går att använda samtidigt som de har en särskild betydelse för mig. Det gör mig intresserad eftersom de har ett sammanhang och en historia. Sådana inredningspinaler gör mig glad.

Nu hyser stegen bland annat ett par gigantiska murgrönor. Mellan stegens ben har Lasse satt en lampa och ett gäng stenar från Borensberg. Fint. Och med högt affektionsvärde.

Det personliga värdet i inredningsdetaljerna är högt och viktigt även i sovrummet. Här har Lasse sin allra käraste ägodel, ett tittskåp med ett hjärta av genomskinlig plastmassa där han låtit gjuta in sin och Kims vigselringar. Skåpet står på sänggaveln tillsammans med bilder av familjen.

Här finns också Kims brudkista och en Emmafåtölj som de köpt tillsammans. Samt en taklampa från Kims farföräldrars boende på Öland.

Väggen bakom sängen har Lasse målat i en vilsam grön kulör som heter Harsyra. Den minner om naturen och skogen och bidrar till lugn tillsammans med alla levande växter.

Sängen i sin tur, är bäddad med linne.

– Hur kan man köpa så dyra sängkläder undrar mina barn, säger Lasse och skrattar. Det kan man, för det är så fint!

Vi kikar in i badrummet på vägen mot köket. Grått golv möter vita väggar och så har Lasse smyckat med minnen från olika resor, bland annat koraller från Malaysia i en skål. På handfatet står en ensam röd tulpan och skänker glädje åt den som ska tvätta händerna.

Tulpanerna återkommer på det runda köksbordet. På tulpaners vis har de gett sig iväg åt olika spretande håll och bildar ett vackert gulrött konstverk i all sin prakt.

Blommor ja. Och gröna växter. De finns överallt.

– Jag älskar blommor och blader, säger Lasse. Jag gillar färgerna och det levande i växtligheten. Jag gillar det så mycket att jag jobbar extra hos Tannefors blommor i Linköping och kör blombud.

– Och jag har gröna fingrar, lägger han till.

Jo tack. Det märks. Inte minst på balkongen.

Det blåser lite snålt, men det går inte att undvara ett besök och jag trär fötterna i Lasses mintgröna foppatofflor.

Mja, det är inget för den höjdrädde, det ska sägas. Men utsikten med domkyrkan åt ena hållet och Roxen långt bort åt det andra är förstås svårslagen.

Här har Lasse ett bord med två stolar och härligt många växter som sagt.

Vi återvänder till frågan om färgernas betydelse.

– Det är viktigt, säger Lasse och flyttar lite på vasen med tulpaner när vi slår oss ner vid köksbordet. Jag har svårt för knallgult, men curry och kanel går bra. Bäst gillar jag kornblått, limegrönt, mörkblått och orange. Det gäller nästan ännu mer när det kommer till kläder. Jag känner mig snygg i en vit skjorta och kavaj när jobbet kräver det, men så fort jag kommer hem kastar jag av mig kavajen och tar på mig en knallorange tröja till exempel.

Han beskriver glädjen i starka kulörer. Och styrkan.

– Jag tycker att den som klär sig färgglatt visar sin trygghet på något vis. Folk tittar på den personen och för egen del älskar jag att stå i centrum.

Han skrattar. Det gör han ofta.

– Ibland säger mina barn åt mig ”pappa, du behöver inte vara så jäkla trevlig hela tiden!”

– Så hur gör jag om jag måste lägga band på mig? fortsätter han. Jo, jag klär mig i svart, då märker jag faktiskt själv att jag blir lite mer dämpad.

Ett skönt sätt att påverka med färg i vardagen. Som Lasse alltså för över i sin inredning.

– Här ska det vara mer balanserat. Jag tänker natur, skog, trygghet och en koppling till livet. Det ska finnas färg, men i lagom mängd. Inga regnbågskulörer!

– Min lägenhet är min grotta, där har jag min grundtrygghet och där kan jag mysa in mig i lugn och ro.

Se där, ännu en fin beskrivning av lycka.