Vad är det för veckodag om 50 dagar?". Det tar inte lång stund innan Niklas Gyulai sätter vår tidning på prov när vi träffas vid Berzeliusskolan i Linköping en tidig torsdagseftermiddag. Det är enkelt förklarar han. "Alla kan sjuans tabell". Det dröjer några sekunder och sedan kommer svaret som ett brev på posten. "Ja, det är klart det är fredag. Det är så man skapar en algoritm, det är så man programmerar. Allt hänger ihop", säger han engagerat.
- Varför tycker folk att slöjd är kul? Jo, man får se ett resultat av det man gör med händerna, matlagning är också ett bra exempel, man får en omedelbar respons. Det är samma sak med programmering, du gör någonting, testar dig fram och vips börjar det snurra och skjuta fyrverkerier eller vad det nu är som du vill skapa. Man vet om man gör rätt eller ej, det är en del av tjusningen, fortsätter han.
Vid sidan av de omfattande byggnationerna som sker vid Linköpingsskolan slår vi oss ner i det temporära lärarrummet intill. Att Niklas, uppvuxen i Gävle, skulle hitta tillbaka till skolväsendet som färdigutbildad har aldrig varit självklart, målet när karriären tog fart var att bli programmerare. Det var datorn som fascinerade honom.
- När jag gick i årskurs nio åkte vi runt och besökte de olika gymnasieskolorna i trakten och på en av dem hade de ABC 80-datorer. Det var liksom "state of the art" just då, men de var lika begåvade som de miniräknare vi använder sedan 15 år tillbaka, så jag brukar säga till mina elever "Det här var de coolaste datorerna vi hade att leka med när jag var liten. Idag sitter ni med något i fickan som är 100 000 gånger bättre. Hur kommer det se ut i framtiden?", berättar han och fortsätter:
- Jag kunde bara inte förstå hur det var möjligt att prata med en maskin. Dessutom är jag är bra på matematik och logik, det är den delen av min hjärna som fungerar bäst, och här har du en maskin som gör exakt som du säger åt den att göra, och inget annat. Du kan göra vad som helst, allt är möjligt att genomföra.
Det var där och då, när han fick upp ögonen för datorns egenskaper, som han satte siktet för sitt karriärval. Efter en utvecklande gymnasietid fortsatte han med studier vid Linköpings universitet, där han efter fyra och ett halvt år var färdigutbildad civilingenjör. Tillsammans med sin flickvän flyttade han därefter till Stockholm för att jobba som programmerare, bland annat på det anrika företaget Digital Equipment Corporation (DEC).
- Jag började utbilda mig omkring år 1980 och på den tiden var vi programmerare nördar, ända fram till 1995 kan man säga. Innan html och webben var datorer inte ämnade för vanligt folk. Chefer ville ha dem för snygga Excel-ark, men det var helt klart långt innan de blev var mans egendom, berättar Niklas Gyulai.
Under hans tid vid DEC gick företaget allt sämre och vd:ns inställning löd så här: "Varför skulle folk vilja ha en dator på skrivbordet? Det där med PC är en fluga som kommer att dö ut". Det slutade, föga förvånande, med att de tvingades sparka Niklas, något som öppnade upp för en helt ny möjlighet i hans karriär.
- Just då var det både lågkonjunktur och brist på mattelärare, så alla ingenjörer som ville fick en viss lön för att vidareutbilda sig till gymnasielärare. Jag hoppade på den möjligheten och gick ytterligare ett år på universitetet för att få en behörighet, berättar Niklas Gyulai och fortsätter:
På gymnasiet tänkte jag ofta: "Vår datalärare kan ju ingenting, när jag blir stor då ska jag bli en riktig datalärare". Nu i efterhand har jag insett att han var den bästa lärare vi kunde haft. Både jag och massor av mina kompisar blev faktiskt programmerare till slut och kunde han verkligen ha lyckats bättre än att så ett frö i oss? Han kunde inte alla detaljer, men han förstod att det var viktigt, så anledningen till att jag valde att vidareutbilda mig var till viss del för att betala tillbaka.
Efter några vändor hamnade han till sist på Berzeliusskolan, en arbetsplats han har varit trogen de senaste 15 åren. Med ett stort engagemang för sitt yrke har han utbildat mängder av gymnasieungdomar och motivationen är fortfarande den samma. Efterfrågan och behovet av programmerare ökar, något som lär fortsätta i takt med den digitala utvecklingen.
- "Man kan leda en häst till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka." Jag tror att jag har varit bra på att engagera eleverna genom åren, jag har fått dem att känna sig duktiga genom att dela ut meningsfulla, och precis lagom svåra, uppgifter att lösa. Kan jag få dem att vilja lära sig blir allt så mycket lättare, säger Niklas Gyulai och avslutar:
- Jag trivs hur bra som helst här på Berzan. Vi har fantastiska elever och kollegorna är jättebra, från hösten är ju skolan även helt nybyggd, ren och fin. Det finns inga som helst anledningar till att flytta på sig. Här blir jag nog kvar.