Rättegången i tingsrättens säkerhetssal fick en oväntad inledning på onsdagen. Advokat Johan Ritzer gjorde klart att hans klient inte ville bli sedd när han vittnade om vad han gjorde den ödesdigra dagen för snart 16 år sedan.
– Han sa till mig på morgonen att det inte skulle gå, sade Ritzer senare i en paus.
För att tillmötesgå Daniel Nyqvists önskemål – och samtidigt skapa förutsättningar för att den åtalade skulle känna sig tillräckligt bekväm för att överhuvudtaget svara på frågor – gick rätten med på att låta honom sitta dold bakom en stor, grå skärm. Samtliga personer i rättssalen kunde dock se 37-åringen på en stor filmduk bakom honom.
– Jag har uppfattat att den åtalade lider av någon form av social fobi. Därför var det bra att vi kunde göra på det här sättet, sade kammaråklagare Britt-Louise Viklund.
I polisförhör har 37-åringen svarat fåordigt på polisens frågor. Under onsdagens förhör i tingsrätten fortsatte den åtalade på den inslagna vägen. Han hade påtagligt svårt att svara mer ingående och detaljerat på frågorna.
Nyqvist fick själv möjlighet att berätta om vad som hände när han dödade Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svenson. Han avböjde dock detta och bad om att få direkta frågor. På åklagarens första fråga om han erkände att det var han som låg bakom attacken på Åsgatan svarade han:
– Ja.
Vid tiden för brottet bodde den åtalade hemma hos sina föräldrar i Sturefors. Den aktuella morgonen tog han bussen till Linköping.
– Vad tänkte du när du åkte in till stan? Tänkte du att du skulle angripa någon? frågade Britt-Louise Viklund.
– När jag vaknande visste jag, svarade Nyqvist.
– Hade du haft sådana tankar tidigare?
– Ja.
– Hur länge hade du tänkt det?
– Kanske runt en vecka.
– Varför skulle du göra det här?
– För att få min sinnesro.
– Vad det något som hänt i ditt liv?
– Nej, inte vad jag kan komma på, svarade 37-åringen.
Daniel Nyqvist förklarade, på samma sätt som han gjorde under polisförhören, att han såg en inre bild föreställande tre prickar, som för honom innebar att han var tvungen att döda två personer, vilka som helst.
– Vad skulle hända om du inte dödade två människor? undrade Britt-Louise Viklund.
– Jag vet inte, jag var tvungen.
Nyqvist klev av bussen vid Köpmansgränd, men hade svårt att i detalj redogöra för hur han tog sig till Åsgatan, där han sedan angrep åttaårige Mohamad Ammouri.
– Från vilken riktning kom du? Såg du hans ansikte?
– Bakifrån.
– Varför angrep du honom?
– De andra jag såg var för stora för mig.
– Varför var de för stora för dig?
– De kunde slå tillbaka.
– Du tyckte att ett barn inte kunde slå tillbaka? Du förstod att det var ett barn?
– Någon som var enklare att döda.
– Såg du hans ansikte?
– Nej.
– Pratade du med honom?
– Innan menar du? Det gick som med automatik.
Varför Daniel Nyqvist efter angreppet på Mohamad Ammouri även angrep Anna-Lena Svenson sade han sig inte kunna svara på. Den enda kommentaren blev: "Hon var där".
– Jag minns bara korta bilder.
– Minns du var mot kroppen som du högg henne?
– Jag vet att hon blev huggen i magen.
– Är det något som du kommer ihåg eller är det något som du fått veta efteråt?
– Efteråt.
– Föll hon omkull så att du högg henne när hon låg ned?
– Jag är inte säker.
– Fanns det någon annan anledning till att du angrep de här personerna än att du kände ett tvång att döda två personer?
– En annan anledning, nej. Jag behövde två (människor).
– De hade otur helt enkelt?
– Det kan man säga.
Daniel Nyqvist fick mot slutet av åklagarens förhör frågor om hur han mått efter händelsen 2004. Han förklarade att han i efterhand tyckt synd om offren och deras anhöriga, men att han har svårt att visa sina känslor. På åklagarens fråga om hur han kunde sätta sitt eget behov av att döda före två oskyldiga människors liv svarade den åtalade:
– Jag var tvungen att göra det. Det var det enda jag tänkte på.
– Hur mådde du efter att ha gjort det här?
– Jag minns inte.
– Kunde du sova sedan?
– Jag hade inte bilden kvar.
– Bilden som tvingade dig att göra det?
– Ja. Dagarna gick, åren gick, jag tog dag för dag
– Kunde du ha handlat på något annat sätt för att slippa döda två personer?
– Det var enda sättet den dagen.
– Vad hade hänt om du inte hade gjort det här?
– Jag vet inte, svarade 37-åringen.
Åklagarens förhör med den åtalade bjöd på få överraskningar. När målsägandebiträdet Karin Wålander, som företräder de anhöriga till Anna-Lena Svenson, undrade om 37-åringen någon gång funderat på att erkänna brottet svarade han dock:
– En gång.
– Kan du berätta om det tillfället?
– Jag höll på att bli vräkt. Tänkte att fängelse var bättre än att sova på gatan.
– För vem skulle du berätta?
– Polisen.
Polis och åklagare uppger att det framkommit att Nyqvist hamnade i ekonomiskt trångmål vid årsskiftet 2010/2011 och att han då levde mer eller mindre i "misär".
– Han hade problem med ekonomin när han hade flyttat hemifrån och inte riktigt kunde hantera sin situation och sin ekonomi, sade Britt-Louise Viklund.
Enligt åklagaren fick Daniel Nyqvist vid tidpunkten dock hjälp att ordna upp ekonomin av anhöriga.
– Efter det har han levt oerhört tillbakadraget, sade Britt-Louise Viklund.
Målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz, som företräder de anhöriga till Mohamad Ammouri, ställde en rad frågor som bland annat gick ut på att utröna om 37-åringen drevs att ett rasistiskt motiv. Nyqvist förnekade dock detta. Han förnekade även att han skulle ha haft ett osunt intresse för knivar.
– Det finns uppgifter om att du skulle vara intresserad av våldsfilmer? frågade Massi Fritz.
– Jag är inte intresserad av våld.
– Tittar du aldrig på våldsfilmer?
– Jag gillar mer science fiction-filmer.
– Är de våldsamma?
– Det är väl alla filmer? Jag gillar Simpson-filmer mera (tecknad serie), svarade Nyqvist, som för första gången under rättegången uttalade sig om något som han verkligen tycktes vara intresserad av.
Innan förhöret med den åtalade avslutades ställde också advokat Ritzer några få frågor till sin klient och undrade bland annat om han ville säga något till offrens anhöriga. Daniel Nyqvist sade:
– Jag är ledsen att det här behövde hända.
Under eftermiddagen vittnade tre personer som såg delar av angreppet på Åsgatan. De hade dock efter så många år svårt att minnas detaljer.
Rättegången avslutas på måndag. Då kommer parterna bland annat att hålla sina slutanföranden.
