Vem är hon som under senhösten plötsligt liksom sladdade in från ingenstans och utnämndes till moderat kommunalråd tillsammans med Niklas Borg?

För de allra flesta utanför partiet är hon nog okänd. Men inom partiet har hon haft uppdrag sedan valet 2014. Då kandiderade hon för Region Öst. Ungefär samtidigt fick hon uppdrag som nämndeman i förvaltningsrätten.

Det blev inte så mycket av uppdragen inom regionen och så småningom blev det istället uppdrag i kommunen, då som ersättare i bygg- och miljönämnden och ersättare i kommunstyrelsen. Medlem i partiet har hon varit sedan 2012, så det är väl ingen direkt överdrift att säga att hon har haft god fart i sin politiska karriär.

Vi träffas i stadshuset där hon i dag har sin arbetsplats. Hon huserar i ett stort tjänsterum som vetter ut mot Storgatan. Utanför de stora fönstren härskar en kall aprilförmiddag och utanför på gräset finns rester av den gångna nattens snöfall.

Man slås av två saker när man kliver in i rummet. Det ena är den stora tavlan på ena väggen. Starkt ceriserosa och svart, lite som om någon hade hällt ut vattenfärger på ett papper. Det andra är ordningen. Skrivbordet är nästan tomt, här ligger några anteckningsböcker i en prydlig hög, en Corren och en nyckelknippa. Det är allt.

– Ja, jag är nog lite pedant, erkänner hon och lägger till: Tycker nästan att det ser lite stökigt ut nu.

En orkidé med vackra lila blommor står i en glaskruka på skrivbordet och på en hylla står två “i väntan på”. De har blommat över och nu inväntas nästa blomningsfas. Om den kommer.

– Jag har inte så gröna fingrar, men de här sköter jag om, säger hon och sveper med handen över sina orkidéer.

Hyllorna vid sidan av skrivbordet är också prydligt ordnade. Ännu så länge inte särskilt välfyllda, men här finns ett foto - från Ikea - på en Cadillac.

Lite otippat ändå.

Det visar sig att hon älskar gamla amerikanare. Hon ser min förvåning och skrattar och säger att hon en dag hoppas få bli ägare till en.

Att komma från jobb inom bankvärlden - Annika har en examen i företagsekonomi - till ett uppdrag som folkvald är inte det lättaste. Någon längre tid att tänka över vad det kommande uppdraget innebar hade hon inte heller. Även om hon visste att hennes namn var ett bland flera som skulle kunna utses till kommunalråd.

Inför höstens val hade moderaterna fått en del kritik - och själva sagt sig vara bekymrade - för att de hade så få kvinnor i toppen på sin lista till kommunala uppdrag. Men att det var därför hon fick jobbet, det tror hon inte.

– Å andra sidan är det verkligen ingen nackdel att vara kvinna i det här jobbet heller, säger hon.

Istället var det hennes erfarenhet från förvaltningsrätten som var avgörande, tror hon. Det gällde för både kommunalrådsposten och ordförandeskapet i social- och omsorgsnämnden.

Åren som nämndeman gjorde att hon blev intresserad av sociala frågor. Många av de ärenden som avgörs där handlar om människor som hamnat i svåra situationer. Mycket av arbetet i social- och omsorgsnämnden handlar också om sådant. Det handlar ofta om att ta beslut som man vet påverkar människor och hela familjer. Många gånger tuffa beslut.

– Klart att det känns. Men skulle jag inte känna något ska jag inte heller ha det här jobbet.

Å andra sidan, påpekar hon, är det viktigt att inte ta med alla ärenden hem. Att aldrig kunna släppa jobbet är inte heller bra.

– Sedan har jag ett helt kontor med mycket kompetenta tjänstemän, och det är min trygghet.

Annika Krutzén är uppvuxen i Motala. Pendlade till studier i Linköping och flyttade hit i slutet av utbildningen. När hon väl fick sitt första jobb, var det i Motala. Hon började pendla igen. Åt andra hållet.

– Expressbussen mellan Linköping och Motala känner jag väl, säger hon med ett litet skratt.

Överhuvudtaget är hon van vid pendling. Under flera år pendlade hon tre till fyra dagar i veckan till Swedbanks huvudkontor i Stockholm.

Man fick sina rutiner, konstaterar hon. Tåget gick 06.25 och alla pendlare kände varandra, man käkade frukost, kollade mejl och jobbade lite.

Intresset för politik hade hon tidigt, men det dröjde till vuxen ålder innan hon engagerade sig.

– Min mamma sa alltid att jag alltid ville bestämma, och det har jag nog efter henne.

Hon gick metodiskt tillväga och läste alla partiernas program.

Att det blev Moderaterna beror på, säger hon, att hon upplever att det är ett parti som jobbar för att alla ska ges en möjlighet att forma sina egna liv.

Att representera sitt parti som kommunalråd är en sak, att bli en del i en Allians kan vara något annat. Men Annika Krutzén trivs i "sitt" lag.

– Att vi inte alla är stöpta i samma form, gör oss faktiskt starkare, säger hon.

Hennes lag har inte egen majoritet i fullmäktige, men några farhågor för att de inte ska hålla mandatperioden ut, har hon inte.

– Ingen risk. Vi kommer att klara alla fyra åren.