Luna (till höger) föddes först och är lite större än lillasyster, de vägde 1,8 kg respektive 2 kg när de föddes men nu ökar de stadigt i vikt.
Den 21 mars berättade vi om Michaela Nydén, 26 år, som väntade tvillingar. Då hade Universitetssjukhuset i Linköping precis infört nya riktlinjer som innebar en stark begränsning av besök från anhöriga. Sambon Marcus Wadell, 27, fick komma dit medan sonen Leon, snart tre år, fick hålla sig hemma. Rädslan för att någon av dem skulle bli förkyld eller smittad av coronaviruset fanns där hela tiden. Skulle hon behöva föda ensam? Tänk om tvillingarna som var beräknade att födas i juni kom ut för tidigt och måste ligga på neonatalavdelning i flera veckor, där infektionsrisken är väldigt hög dessutom. Oron, ovissheten och avståndet till sonen tog på krafterna, berättade Michaela då.
Som havande av tvillingar räknades Michaela som en högriskpatient. Dessutom hade hon tidigare fött Leon för tidigt vilket krävde att hon gick på regelbundna kontroller. Det var vid en kontroll som barnmorskan såg tecken på att kroppen förberedde sig för förlossning, men det var alldeles för tidigt. Då blev Michaela inlagd för observation och det var sängläge som gällde.
Tiden fördrevs bland annat med uppdateringar på sociala medier. På Instagram lade hon ut förlossningshistorier där följarna kunde följa deras tvillingresa.
– Jag fick frågor från följare som också väntade barn som oroade sig för hur läget var på sjukhuset, om pappan fick följa med till neonatalavdelningen och sådant, säger Michaela.
Det var i den perioden som vår artikel om Michaela publicerades. Den fick stort gensvar på Facebook där drygt 700 personer engagerade sig och många skickade styrkekramar till familjen.
Nu är det 4 juni och vi hälsar på i radhuset i Malmslätt utanför Linköping. I en stor ombonad korg på golvet ligger tvillingtjejerna Luna och Elma som snart är sju veckor gamla. De snusar tryggt nära varandra.
– De har precis blivit av med sonderna. De orkade inte äta en hel måltid utan somnade men nu äter de ordentligt och ökar i vikt.
Det var den 21 april som tvillingarna hade bestämt sig för att komma ut. Michaela var ensam hemma med Leon när vattnet gick på morgonen. Sambon Marcus fick åka hem från jobbet, Michaelas mamma fick ta hand om Leon och sen bar det av till US. Därefter gick det fort. Ingen av tvillingarna låg i bra läge när de skulle ut, en låg på sidan och en i säte så det blev ett akut kejsarsnitt. Tjejerna rullades därefter iväg till neonatalavdelningen. Michaela fick spendera första tiden på avdelning för gravida och åka rullstol emellan. Elva dagar senare kunde de åka hem.
Det blev en kontrast att lämna sjukhusets sterila miljö till samhället utanför där coronaviruset härjar.
– Jag var väldigt rädd när jag kom hem och visste inte om vi skulle våga träffa mamma, pappa och mina syskon. Vänner prioriterades bort och efter några dagar träffade vi våra familjer. Min mamma har hjälpt oss med Leon och han har sovit hos sin farmor ibland för att vi ska få avlastning. Men vi är noga med att de tvättar händerna och spritar dem ordentligt.
Familjen undviker onödiga besök med tanke på smittorisken under covid-19-pandemin.
De funderade på om Leon skulle stanna hemma från förskolan men kom fram till att han behöver få stimulering. Och tvillingar kräver dessutom dubbelt så mycket bebisjobb.
– Redan efter en vecka drog han på sig en förkylning. Han fick vara hemma en vecka och då gick vi nästan på varandra. Det var inte så lätt, man ville ju göra Leon delaktig i den nya familjesituationen samtidigt som vi försökte hålla honom ifrån dem. Men de blev också förkylda till slut. De hade ingen feber och hade inte svårt att andas. Vi tyckte att det gick fram och tillbaka men så fort de tog bort sonderna så försvann det snabbt så de bidrog nog att de var snörvliga.
Sonen Leon som fyller tre i juli blev snart förkyld efter familjen kom hem efter sjukhuset men tvillingarna klarade det bra.
Michaela berättar att pandemin knappt märktes när hon var på BB förutom besöksbegränsningen förstås. Men nu är den påtaglig och de måste hela tiden tänka på att de har infektionskänsliga barn. Häromveckan tog hon en shoppingtur på stan och då fick hon en smärre chock.
– Det var så mycket folk ute. Vi var på HM och personalen ropade i högtalaren att tänka på avstånd, men folk gjorde inte det. Och nu när man ser alla demonstrationer, man förstår ju saken och budskapet, men då riskerar man andras liv och då är inte alla lika värda.
Michaela är samtidigt inte lika orolig längre för smitta eftersom unga och barn inte verkar fara så illa av viruset.
– Vi försöker att undvika onödiga möten.