Vad är då den idéburna sektorn? Jo, församlingar, idrottsföreningar och frivilligorganisationer, det är några exempel på dess aktörer. Så här beskriver regionrådet Anita Jernberger begreppet:
– Det är organisationer som bärs av en idé, alltså någon form av värdering.
Den är ganska svår att greppa, den är lite lös i kanterna, men det finns många där ute som arbetar ideellt eller har en tjänst inom den idéburna sektorn, säger hon och fortsätter:
– Jag tänker att de här människorna når väldigt långt ut i samhället, de känner samhällsvindarna väldigt väl, och den här kraften behöver vi ta tillvara på tillsammans. Min önskan är att regionen, som ofta upplevs ganska rigid och ogenomtränglig, möter den här världen så att den idéburna sektorn kan vara med och utveckla välfärden.
En lång process
Nu har regionutvecklingsnämnden fått i uppdrag att påbörja projektet för att till slut nå en regional överenskommelse om samarbete med den idéburna sektorn. Jernberger tror att processen med att hitta ramar och strukturer för överenskommelsen kommer att ta närmare ett år, sedan hoppas hon att satsningen kan ta fart på allvar.
– I den bästa av världar skulle vi kunna samla ihop hela den här sektorn i ett rum, genomföra workshops där man diskuterar samhällsförändringar och eventuella lösningar.
Jag tror knappast att det finns någon bättre kraft, säger Jernberger och fortsätter:
– Vi har en integrationsutmaning och vi ser alla att det finns människor som bor i flyktingboenden som mår dåligt. Kan det vara ett sätt att vi tillsammans sätter oss ner och säger ”kan vi lösa det här tillsammans och på vilket sätt skulle vi i sådana fall göra det?”. Då tror jag att vi säkert kommer att få fram flera idéer på lösningar.
”Jag tror på det här”
Till en början är tanken att bjuda in organisationer som har en regionövergripande verksamhet till en överenskommelseprocess.
– Jag tror på det här, eller rättare sagt, jag tror att människan vill gott. Det här är ett sätt att lyfta blicken och ta tillvara på det vi har, och då finns inte plats för konkurrens, utan det är samarbete som gäller, avslutar Anita Jernberger.