– Nej, för den som vill konvertera handlar det inte om någon quick fix.

Det säger domprosten i Linköpings domkyrkopastorat, Peter Lundborg.

När en person väl uttryckt en vilja att konvertera från en annan trosuppfattning, då tar det sin tid, och det måste det få göra, anser han.

– Det gör man genom att delta i kyrkans gemenskap i gudstjänster och annat som arrangeras inom kyrkan. Till det kommer undervisning i kristendom och samtal med en präst. Så småningom kan det leda till dop.

I Linköping arrangeras ibland det man kallar drop-in dop. Men det är ingen väg att gå för den som vill konvertera.

– Nej, då ser vi istället till att hjälpa dem att gå den här lite längre vägen med samtal och undervisning.

Till skillnad från Migrationsverket anser inte Peter Lundborg att det överhuvudtaget är möjligt för någon att säga vem som tror eller inte tror.

– Nej, det är en anomali. Att som Migrationsverket lägga upp en rad frågor för att se om man har kunskap, håller inte. Tro är så mycket mer än kunskap.

Det är svårt för kyrkans egna medlemmar att göra den egna tron trovärdig, tycker han.

– Det kan man bara göra genom sitt dagliga liv och det vet ju inte Migrationsverket något om.

Han anser att av respekt för människovärdet borde det vara så att om man själv uttrycker en tro, då kan ingen annan överpröva det.

– Att vi gör det är uttryck för en människosyn som egentligen inte är värdig vårt samhälle.

Samtidigt med detta kan inte kyrkan blunda för att det kan finnas människor som inte i första hand drivs av en genomtänkt religiös längtan. Men det brukar man märka, enligt Peter Lundborg.

– Just därför får det inte gå fort. Den som vill ta steget att döpa sig måste också veta att det kan vara en fara om personen till sist utvisas. Det är saker vi måste prata om

Peter Lundborg tycker inte att han stöter på den inställningen så ofta. Vanligare är att en del har ett hopp om att via ett dop, få jobb inom kyrkan eftersom Svenska kyrkan är en stor arbetsgivare.

– I Linköping, som är det jag kan överblicka, kanske det rör sig om tio till femton personer på ett år i alla församlingar. Av dessa är det kanske hälften som slutligen tar steget och döper sig.

Abbas Alavis juridiska ombud, Almina Imamovic är kritisk till Migrationsverkets sätt att bedöma en person tro.

– De flesta svenskar, även om de är döpta, går sällan i kyrkan och Sverige anses vara ett av världens mest sekulära länder. Att vem som helst med det i åtanke skulle kunna avgöra vems tro som är äkta eller falsk, tror jag öppnar för stor godtycklighet, säger hon.

Almina Imamovic förstår också att det kan verka som en lätt väg för någon som vill stanna, att hävda att hen blivit omvänd till kristendomen. Men så lätt är det inte, enligt Almina Imamovic.

– Det har föregåtts av både undervisning och långa samtal, I Abbas fall har han undervisats av Maria Linder som är pastor i Missionskyrkan. Hon har ofta besökt honom och fört samtal med honom på förvaret, säger hon.

– Jag vet verkligen inte. Afghanska myndigheter har tydligt klargjort att de inte tänker släppa in honom i landet. Därför förstår jag inte vad svenska myndigheter håller på med, när de fortsätter att spärra in honom.