En helt annan kritik kommer från den politiska minoriteten i Linköping, företrädd av Kd, C och M. Man menar att kommunen inte ska ge upp så lätt utan kämpa vidare med den så kallade Linköpingsmodellen.
Kämpa vidare
Sedan 1994 har Linköping arbetat med att utveckla den förenklade handläggningen inom omsorgsområdet där bland annat öppenvårdsinsatser för utsatta människor har ingått. Ett arbetssätt som har fått stor uppskattning från både brukare och anhöriga men också stor uppmärksamhet från andra kommuner samt även från regeringen. Trots detta har modellen kritiserats av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som anser att modellen är rättsosäker för den enskilde. Ett beslut som uppenbarligen också delas av kammarrätten.
– Nu måste (S)-ledda majoriteten agera och det skyndsamt. Man måste sätta press på regeringen så att Linköping tillåts bli pilotkommun för Linköpingsmodellen.
Modellen med förenklad biståndsbedömning som bland annat har tillåtit personer, 75 år eller äldre, att utan biståndsbeslut själva forma sin hemtjänst i samråd med en godkänd utförare stoppas av både IVO och kammarrätten. Om vi inte kan fortsätta med Linköpingsmodellen så blir det krångligare och sämre för de som behöver stöd och hjälp. Den ökade byråkratin leder också till ökade och helt onödiga kostnader, säger moderaternas oppositionsråd Paul Lindvall.
– Att Linköping nu måste spendera cirka tio miljoner på administration istället för att kunna använda dessa pengar på kvalitet i omsorgen är djupt beklagligt, säger kommunalrådet Andreas Ardenfors (Kd).
IVO fortsatt kritiska
IVO menar å sin sida att resursbristen är en förklaring som innebär att kommuner inför egna riktlinjer och ett arbetssätt som leder till bristande rättssäkerhet och ojämlik omsorg. IVO har i två rapporter dokumenterat resultat från tillsynsinsatser av myndighetsutövning i över 50 kommuner och sett en oroväckande utveckling.
IVO hävdar vidare att det blir även allt vanligare att kommunerna undviker att göra individuella bedömningar både på missbruks- och funktionshinderområdet och inom äldreomsorgen. I vissa kommuner finns det till och med politiska beslut om att alla beslut om insatser som fattas ska vara tidsbegränsade.