Han föddes visserligen i Norrköping men familjen flyttade snart till Tannefors och det var där han växte upp och blev danade av den tidens vedermödor och glädje.
Skrivande som helande kraft
Ritzén har haft författardrömmar så länge han kan minnas men det var först 2006 han kom ut med sin första bok när han endast var 65 år ung.
– Tanken på att skriva har jag haft sedan jag var barn.
Jag började skriva på allvar för cirka tio - femton år sedan och min första bok ”Färdväg under mörka skyar” blev lite grann sågad för man ansåg att den hade en allt för mörk samhällssyn, berättar Jan Ritzén vidare.
– Det blev en protestbok för man ville ju vara med och förändra världen. Först hade jag tänkt skriva en deckare men det vara ingen utmaning så det blev en roman med självbiografiska rötter. Sedan dess har jag skrivit två böcker till, ”Ljusets skugga” samt ”Avgång 7.57”, som också är självbiografiska romaner och handlar om hur det var att växa upp i Tannefors på 50 - talet.
Starka känslor
Lördag den 24 e september är dags igen gör den årliga Tanneforsdagen.
Det är den 35 e årgången av stadsdelsfirandet. Tannefors är Linköpings svar på Södermalm och har stolta invånare som aldrig flyttar till något annat kvarter i Linköping.
Huvudpersonen Evert, Jannes alter ego i böckerna, rör sig runt omkring Nya Tanneforsvägen och andra delar av Tannefors.
Det är samma stadsdel som idag men många hus och hela kvarter är rivna men den då nybyggda Kungsbergsskolan där Jan gick i skolan ligger kvar.
Det är framförallt en helt annan tid. Trots rekordåren var det många som hade det fattigt och eländigt. Synen på barnuppfostran var en helt annan. Rottingen kom fram i många hem och även i skolan.
Sträng mor
Evert, pojken i Ljusets skugga levde och växte upp på Nya Tanneforsvägen 22 vid Drottningtorget i ”Kvarteret Krigaren”. Vid 22:ans grannskap mot ån låg också den gamla nedlagda Möbelfabriken med sin brädgård. idag kan man inte se något av bänken vid sluttningen ner mot Stångån där Evert höll armen om Bodils midja i en känsla av himmelsk lycka. Åt andra hållet, på väg mot Kungsberget låg och ligger än idag Nya Tanneforsvägen 19.
Då fanns det där en mjölkaffär där Evert köpte mjölk åt sin stränga mamma.
– Skrivandet har blivit lite av terapi för mig. Nästan som ett sätt att umgås med min mamma och säga saker som jag inte han att prata om medan hon levde.
Det finns kanske de som tycker att jag har hängt ut min mamma i böckerna men jag vill bara berätta hur det kunde vara på den tiden.
Fortsätt att skriv Jan. Det är aldrig för sent.