Kalvuddden en kär plats

Bo-Göran Öberg var föreståndare för kolloverksamheten vid Kalvudden mellan åren 1960 till 1965. Ett ämbete som hans far Helmer hade innan honom. Boken han skrivit har fått den kärleksfulla titeln "Kalvudden i våra hjärtan".

Född på kollo
- Jag är praktiskt taget född på Kalvudden. Jag kom dit redan 1936 då min far blev föreståndare för verksamheten där. Själva Kalvudden startades dock redan 1925 och hade som mål att få ut barn från staden och ut på landet. Ofta handlade det om barn som stod i behov av att komma ut från staden av olika skäl. Det kunde handla om barn som bara hade en förälder som inte kunde ge dem tillsyn under hela sommaren men ibland fanns det medicinska orsaker till att man tillstyrkte att barnen skulle få åka på kollo, berättar Bo - Göran Österberg då vi ses för att prata om hans hjärtefråga.
Själva idén med kolloverksamhet är gammal och härstammar från Schweiz där man redan 1876 började med att låta stadsungar åka ut på landet. Meningen var inte att de "skulle sitta bakom ett metspö och ha det bra" utan att man skulle hjälpa till på de bondgårdar där man blev placerad. Från alpriket spridde sig sedan idén till övriga Europa och sedan till hela världen.
- Till en början så likande verksamheten här i Linköping den i Schweiz på så sätt att man blev placerad vid en bondgård för att hjälpa till där. De bondgårdar som kom på tal för Linköpingsbarnen låg vid norra delen av sjön Åsunden, berättar Bo-Göran om de inledande åren för kolloverksamheten.