I skrivelsen, som nyhetsbyrån Siren var först med att uppmärksamma, riktar överläkare Stefan Redéen stark kritik mot ledningen och pekar på flera problem som den kirurgiska kliniken dagligen handskas med. Han skriver specifikt om en händelse den 7 juni, då en ung man som kom in till kirurgen med krampanfall och skallbasfraktur inte kunde tas emot ordentligt. Trots att alla inblandade jourer ansåg att han behövde övervakas slutade det med att han fick en plats utan övervakning. Stefan Redéen säger att detta bara är ett av många exempel där patientosäkerheten är allt för hög.

– Vissa dagar funkar det, men då är det ofta med turen som hjälp.

Bristen på sjuksköterskor är ett stort problem. Det leder även till för långa köer på sjukhuset, cancerpatienter kan idag få vänta tio veckor på en operation, där målet egentligen är att kunna erbjuda operation inom tre veckor. Stefan Redéen säger att köerna kan innebära att patienten dör innan man hinner operera.

– Vi som erfarna överläkare måste ta ett ansvar och offentligt säga hur det är. Medborgarna i Östergötland ska inte ta saker för givet, det är viktigt att de förstår situationen.

Han beskriver läget på kirurgen som en katastrofsituation, den största bristen anser han ligger hos ledarskapet på US. Att anställa fler är inte lätt, därför måste man bli bättre på att prioritera de patienter som är sjukast, enligt Stefan Redéen.

– Dessutom behöver vi ett bättre stödsystem som frigör tid för oss. Nu står jag som överläkare ofta fyra, fem timmar och gör icke medicinskt arbete istället för att operera. Det är ju en patientrisk i sig.

Verksamhetschefen på den kirurgiska kliniken, Conny Wallon, riktar även han stark kritik mot ledningen. Han säger, precis som Stefan Redéen, att omprioriteringen av patienter måste bli bättre.

– Om man inte har plats för alla så blir det till slut farligt, då ska man kunna prioritera de allra sjukaste. Men ledningen har inte klarat av att ta något beslut om detta, de är rädda för konsekvenserna.

Conny Wallon säger att han som verksamhetschef har stångat sig blodig i flera år. Och den 5 mars i år fick han till sist nog, då han skickade in ett brev till ledningen om att han kommer lämna sitt uppdrag.

– Jag har inte bara tvärvägrat och sagt upp mig, jag har verkligen försökt. Jag har de bästa medarbetarna i Sverige, vi sliter som tusan, vi gör allt vi kan. Där finns ju en glädje i att vi gör ett riktigt bra jobb, men tyvärr räcker vi inte till.

Biträdande regiondirektör Ditte Persson Lindell vill inte kommentera händelsen den 7 juni som föranledde skrivelsen till Ivo, men hon säger att man inlett en händelseanalys om det inträffade. Hon stämmer in i att det är ett tufft läge för tillgängligheten av canceroperationer.

– Under våren har vi ökat kapaciteten, men det har varit ett högt tryck. Det är en besvärlig situation, säger hon.

De svårast sjuka är högst prioriterade, men hon menar att de kanske måste bli ännu bättre på att omprioritera i vissa fall. Att köerna för canceroperationerna är för höga håller hon med om. Hon medger att det i vissa fall kan riskera att leda till svåra konsekvenser för patienten.

– För mig är det viktigaste att vi ser problemen och att vi arbetar med dem tills vi får bukt på det. Vi får ju aldrig ge upp, säger hon.