Nellie Nilsson fick diagnosen dyskalkyli när hon gick i fjärde klass. Nu börjar hon snart nian och har inte godkänt i matte. "Jag vill inte känna mig dum", säger Nellie om situationen i skolan.
Nellie Nilsson är 15 år gammal och ska börja nian nu till hösten. Sedan hon började skolan har hon haft svårt för matte och i fjärde klass gjordes en dyskalkyliutredning där hon kunde ringa in alla symtom och aspekter för diagnosen.
– Det värsta är att jobba ihop med andra som inte har det här problemet, eller diagnosen. Jag blir ofta stressad då. När jag inte hänger med och ber dem förklara, så blir det ofta stressigt, för jag vill förstå men gör inte det lika snabbt som dem. Då känner jag mig så dum när jag hela tiden måste fråga om hjälp, säger Nellie Nilsson.
Nellie Nilsson har idag inte godkänt betyg i matten, och med endast ett år kvar i grundskolan är det kritiskt om hon kommer att få börja i gymnasiet.
– Jag känner mig lite orolig för om jag kommer få den hjälpen jag behöver i matten i gymnasiet. Men det här med klockan, tidsuppfattningen och att kunna hitta är nästan ett större problem, säger Nellie Nilsson.
Symtomen för diagnosen dyskalkyli visar sig vanligtvis tidigt i åldern, ibland redan från fem–sex år, men ofta upptäcker man inte det förrän barnet börjar skolan. Trots att diagnosen nästan är lika vanlig som dyslexi är det inte många som vet att den finns. Kenny Skagerlund, forskare och lektor på Linköpings Universitet har en teori om varför:
– En sannolik förklaring är att, lära sig matematik och utföra matematiska beräkningar har traditionellt och historiskt sett, förknippats med intelligens. Är man duktig på matte så tenderar man att relatera det till att man är allmänt begåvad, eller smart.
Kenny Skagerlund, forskare och lektor på Linköpings Universitet menar att det är ett stort samhällsproblem att ha barn och vuxna som har stora svårigheter med inlärning av matematik.
Nellie är duktig på språk och att skriva. Hon har vunnit pris i skolans litteraturtävlingar och drömmer om att bli marinbiolog. Kenny Skagerlund förklarar att diagnosen fortfarande är en gåta på så vis:
– Det är lite utav ett gåtfullt problem om man ser till att barn och vuxna med dyskalkyli inte har några problem med uppmärksamhetsaspekter, generell begåvning eller minne.
Nellie Nilsson och hennes mamma Tova Nilsson, ser hoppfullt på framtiden trots svårigheterna. Så länge Nellie får rätt hjälp och lägger grunderna för matematiken menar de att det kommer gå bra.
– Det är mer den här kampen man kan bli trött på, att sitta och förklara hur det är. Motivera varför hon behöver hjälp. Hon har ju inte haft godkänt på ett enda matteprov. Hennes självkänsla blir ju inte bättre av att känna att man misslyckas hela tiden, säger Tova Nilsson.
Till hösten påbörjar Kenny Skagerlund ett nytt forskningsprojekt med ekonomiskt stöd från Hjärnfonden. I syfte att undersöka vilka faktorer som ligger bakom att vissa barn har så svårt med inlärningen av matematik.
– Det känns ju jätteskönt att det blir mer kunskap om det här och att fler vet att diagnosen finns. På så vis slipper ju Nellie och alla andra att känna sig så ensamma i det, säger Tova Nilsson.
Tova Nilsson känner oro över dotterns framtid och undrar om hon kommer kunna få rätt hjälp i gymnasiet.
– Det är intressant att försöka förstå hur människor lär sig saker generellt. Det är ett allvarligt samhällsproblem om det finns barn och vuxna som har stora svårigheter för att lära sig matematik. Därför är jag angelägen om att hitta strategier för att diagnosticera så att de kan få rätt hjälp, säger Kenny Skagerlund.