Det var när Karin Wålander, målsägandebiträde för Anna-Lena Svensons anhöriga, ställde frågor till Daniel Nyqvist som han berättade att han vid ett tillfälle under de 16 år som har gått haft tankar på att berätta om vad som hände på Åsgatan den 19 oktober 2004.

– Har du velat berätta det här för någon efter 2004?, frågade målsägandebiträdet.

– En gång, svarade Nyqvist.

– Kan du berätta om det tillfället?

– Jag höll på att bli vräkt. Tänkte att fängelse var bättre än att sova på gatan. 

– För vem skulle du berätta?

– Polisen.

I en intervju under lunchpausen berättade kammaråklagare Britt-Louise Viklund att det i tidigare förhör har framkommit att det var 2010 eller 2011 som Daniel Nyqvist hade de här tankarna.

– Han hade problem med ekonomin när han hade flyttat hemifrån och inte riktigt kunde hantera sin situation och sin ekonomi.

Enligt Britt-Louise Viklund fick Daniel Nyqvist vid tidpunkten dock hjälp att ordna upp ekonomin av anhöriga.

– Efter det har han levt oerhört tillbakadraget. Det gjorde han innan också, men där hade han de tankarna, säger Britt-Louise Viklund.