Vi träffas på ett fik i Tannefors innan han ska iväg till jobbet som fritidspedagog. Ett samtal med den hårt slående trummisen hoppar mellan högt och lågt, livet och döden men även om kärleken och punkrock.
– Just nu mår jag väldigt bra. Jag har mött mitt livs kärlek i Åsa Tåhlin som jag är nybliven sambo med, jag trivs med bandet Zooparty som jag spelat med ett bra tag nu, vi har gig som kommer upp och en ny platta på gång sedan trivs jag på jobbet här i Tannefors, säger han och ler, något som han gör ofta Ove Hejdeborn.
Var skoltrött
Skoltrött som han var började han jobba inom barnomsorgen tidigt, efter att ha gjort vapenfri tjänst i lumpen valde han att utbilda sig till fritidspedagog och det har han aldrig ångrat.
– Vid min ålder ska man kanske ha gjort karriär, varit rektor eller så. Jag har dock aldrig tänkt så utan vart nöjd och trivts bra där jag varit. Jag har aldrig märkt av att det varit brist på män inom barnomsorgen utan på ett ställe jag arbetat på var det bara män vilket självklart inte är bra det heller. Bäst blir det när det är en blandad personalgrupp, säger Ove som svar på min fråga om det inte är ett kvinnodominerat yrke att vara fritidspedagog.
Punkrock
I mångt och mycket lever Ove för musiken och att spela. Bandet han är aktiv i numera heter Zooparty och består av honom plus två andra, före detta, Linköpings bor – Erik Pettersson och Morgan Libert. Bandet har funnits sedan 2005 och hunnit med flera stycken fullängdsplattor och att spela både i England och i Tyskland.
– Jag är verkligen tacksam för att vara med i Zooparty och den resa vi gjort tillsammans. Punken har betytt väldigt mycket för mig och följt mig genom åren, ja ända sedan jag fick höra ”Never mind the bollocks” med Sex Pistols första gången hemma hos en kompis. Tidigare hade vi mest lyssnat på AC/DC, spelat handboll och åkt skateboard.
– Nu ändrades allt på sätt och vis. Engagemanget och den styrka Sex Pistols hade imponerade på mig.
Så är det än idag och punken betyder mycket för mig. Tack vare Erik i bandet har vi kommit ut och spelat samt träffat flera av de musiker som man beundrat hela livet.
Hänger med ännu ett tag
Stod helt nyligen och pratade med Paul Cook, trummisen i Pistols, det hade nog aldrig hänt mig annars. Att fylla 50 år är alltid lite omtumlande och ett vägskäl i livet. Ove hade själv oroat sig lite innan. Inte så att han hade någon åldersnoja utan bara att han var rädd att känna sig gammal.
– Som tur är så gör jag inte det utan det känns som jag hänger med ett tag till, skrattar han och sätter sig upp på cykeln för att åka till jobbet.
Jag sa väl grattis ”Bumba”?