Inger fick ingen sjukresa eftersom krampen i hennes ben släppte så pass att hon kunde gå, men hon kunde inte lyfta benet. Då hon bara hade hundra kronor med sig hade hon inte råd för taxi. Halv tre på natten började hon gå hem.
-Jag funderade på att lifta, men det fanns knappt någon bil ute och alla körde fort förbi. Jag kunde bara gå långsamt och jag fick vila på busshållsplatserna. Det var väldigt kallt och halt ute. Jag undrar vad det är för folk som tycker att en ensam pensionär med svårigheter att gå ska promenera tre timmar i halka och kyla. Kostar inte halkolyckor tillräckligt redan, utan att Landstinget ska bidra till fler?
Måste ha med sig ett kreditkort
Efter händelsen kontaktade Inger landstinget och fick prata med Peter Wahlberg, funktionsansvarig samordnare för sjukresor och länsfärdtjänst.
-Han var mycket oförstående och tyckte att det var mitt fel att jag inte hade tillräckligt mycket pengar med mig. Han tyckte att det var en god idé att ta med en kudde och sova i väntrummet tills bussarna började gå igen, berättar Inger.
-Hon skällde och var oförskämd mot mig och det finns en gräns för vad en tjänsteman kan tåla. Alla som åker till sjukhuset måste se till att de har med sig ett kreditkort så att de kan ta sig hem. Vi har inget ansvar för hur man tar sig till och från sjukhuset, säger Peter Wahlberg.
Pensionär fick gå tre timmar med skadat ben
En kall decembernatt fick pensionären Inger gå hem från Universitetssjukhuset i Linköping med ett skadat ben. En promenad som tog tre timmar. Inger hade inte råd att åka taxi och kände ingen som kunde hämta henne. När hon frågade om hon kunde få en sjukresa sa sjukvårdspersonalen nej.
Så jobbar vi med nyheter