Profilen: Skäms inte för att du njuter

Det finns en masochistisk inställning till njutning i Sverige. Att den är skamlig och ska regleras. Dumheter, tycker Sveriges okrönte njutningskung Edward Blom.

Foto: Gunilla Kinn Blom

Linköping2018-12-28 11:21
Arbetar du med det du som ung drömde om?

– När jag var riktigt liten drömde jag om att bli uppfinnare, senare om att bli poet och författare. Att äta god mat hoppades jag naturligtvis göra och att bli någon sorts kulturpersonlighet. Lite av allt detta har ju slagit in, men exakt det jag gör i dag hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Varför är njutning viktigt?

– Jag vet inte om det är så viktigt – men det är ju fantastiskt härligt! Det är viktigt att ge sig hän i det man gör. Om man äter en bit mat, hör ett musikstycke eller kysser sin älskling så tycker jag att man ska njuta av det.

Allt som är gott är farligt. Hur ska vi förhålla oss till det?

– Fullt så illa är det inte. Ofta kan jag snarare tycka att det finns en masochistisk kultur i Sverige som gör att allt vi njuter av ses som något man ska skämmas för – och något politiker ska reglera och beskatta.

Det finns en orättvisa menar du?

– Ja. Det är ingen som talar om hur farligt det är att rida eller åka slalom. Sportiga nöjen är accepterade, men när vi kommer till ren njutning är det en fruktansvärt njugg inställning. Det tycker jag är tråkigt.

Som om mat och dryck är lite syndigt?

– Jag är katolik, jag vet vad synder är. Men att njuta av att något smakar gott eller att man upplivas av ett glas vin, är verkligen ingen synd.

Nämn riktigt goda ting, som också är nyttiga!

– Vit sparris, högprocentig choklad, en älgfilé med karl johan-svamp, lingon och lax, olja och nötter. I måttliga mängder är även bra ostar, kötträtter, öl och vin prima näring.

Du har tre barn 1–3 år. Hinner du ens njuta?

– Ärligt talat är det inte särskilt lätt. ”Njut, njut” säger många om ens tid med småbarnen för att de vet att den går över så fort. Men när man är mitt uppe i den handlar det oftast bara att få alla att överleva och genomföra saker någorlunda, trots enorm sömnbrist. När det bara var en bebis kunde jag njuta av det, men nu är det sådant kaos. Men naturligtvis är vi lyckliga över de underbara små raringarna.

Du och din fru blev rejält tagna på sängen av första graviditeten!

– Ja. Vi var på väg till Stockholm Beer & Whisky i Nacka. Jag kände på mig att Gunilla vara gravid och övertalade henne att köpa ett graviditetstest som hon sedan tog på wc, innan hon skulle börja dricka öl. Det gav positivt utslag så hon fick hålla sig alkoholfritt.

– Märkligt nog har jag känt på mig de båda andra graviditeterna också: en på semestern i Polen och nu senast när vi var på väg till goda vänner för att fira Finlands nationaldag. Mycket märkligt.

70 njutningsfulla år eller 90 njutningsfria . . ?

– År i sig har inget värde, det är vad man fyller dem med. Laga maten från grunden, använd bra ingredienser, krydda väl och ät långsamt och uppmärksamt. Då ger det inte bara viktökning, utan också stor lycka. Men att tröstäta färdigmat direkt ur en plastförpackning, trycka i sig industribakade kakor, glass som inte är gjord på grädde . . . är ju bara dumt.

Berätta om din idé med småserveringar på landsbygden!

– I Tyskland finns något som kallas Straussenwirtschaft. Det innebär att särskilt vinodlare, men även vissa andra lantbrukare, kan ha en liten servering. Det är begränsat till ett visst antal platser och ett visst antal månader om året, men då slipper de alla extremt krångliga, svåra regler som restauratör annars måste följa.

– Om ett liknande system kunde gälla även i Sverige, ute på landsbygden, vore det helt fantastiskt. Livsmedelslagarna i dag är nödvändiga vid storproduktion, men behövs inte vid en liten verksamhet. Tänk att kunna få äta traditionella rätter, lagade på lokala råvaror i någon lada eller på en bakgård, var man än befann sig i Sommarsverige.

Om du får göra en tidsresa, vart far du?

– Sverige på 1890-talet. Landet blev då rikt och framgångsrikt. Arkitekturen, konsten och litteraturen stod på sin höjdpunkt. Man åt gigantiska smörgåsbord varje dag, hade storslagna 12-rättersmiddagar i fantastiska bankettsalar och hela Sverige låg i ett moln av cigarrök och punschångor.

Beskriv, tillsammans med hustru Gunilla, dig själv med fem ord.

– Lojal, njutningslysten, underhållande, plikttrogen och originell.

Något du vill ändra hos dig själv?

– Hur mycket som helst. Jag kämpar ständigt med massa dåliga sidor. Det är viktigt att aldrig ge upp, utan försöka bli en bättre människa hela tiden.

Något du är extra nöjd med?

– Att jag lyckas behålla de allra flesta vänner hela livet igenom, och att jag ofta lyckas finna glädjen i stunden: ”Att kunna njuta och lova där en annan går kallt förbi”, som Heidenstam uttryckte det.

Ett annat yrke som också hade passat dig?

– Chef för någon liten verksamhet, journalist, museiman, förläggare, Skansenschef, ostprovare, filosof, politiker, komiker, krögare om det inte vore för arbetsamt, präst om jag hade haft kallelsen.

Du är allsmäktig för en dag, vad gör du först?

– Botar alla sjukdomar och stoppar alla krig. Ta tag i de verkligen svåra frågorna. Men om jag bara hade rätt att ändra alla lagar i Sverige under några timmar så skulle jag avreglera väldigt många. Bort med alkoholmonopol och alla besvärliga detaljregler som att man måste ha speciella degrum, inte får syra sin egen korv eller måste duscha varje gång man går mellan korna och osttillverkningen i ett mikromejeri. Allmänt skulle jag gärna få till en kraftig minskning av statens bestämmande och återföra betydligt mer frihet till dem den hör hemma hos: individerna

Du ogillar att välja EN favoritmåltid, men om du måste?

– Smörgåsbord.

Vem, nu levande eller död, bjuder på middag?

– Oscar Knaust, Pelle Janzon, Sven Stolpe, Sotomayor och Jan Stenbeck skulle nog vara en rolig kombination för en herrmiddag.

Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?

– Jag är otroligt fåfäng. Om jag, på den tiden man ännu kunde, hade blivit erbjuden att adlas hade jag kunnat svika både mina principer och arbeta gratis i åratal i fall det krävdes av mig.

Nyfiken på . . .

Namn: Lars Edward Lucas Blom.

Ålder: 47 år.

Bor: Huddinge utanför Stockholm.

Familj: Hustru Gunilla och tre små barn.

Arbetar med: Mat och historia. Artiklar, krönikor, föredrag, provningar, kokböcker och egna drycker (vin, glögg, snaps och kaffe). Tv-, radio- och poddprogram.

Aktuell med: ”Edward Bloms högtidssnaps” i Systembolagets specialsortiment. Deltagit i utvecklandet av miljövänliga kaffekapslar. Talat om mackans historia i Fråga Lund och deltagit i tv-programmet Klassfesten.

Livsdevis: Allting gott och alldeles för mycket.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om