Klockan 09.00 på tisdagen inleddes rättegången mot Daniel Nyqvist som åtalats för dubbelmordet på Åsgatan den 19 oktober 2004. 37-åringen var klädd i en grön tröja som han fått låna av Kriminalvården.
När kammaråklagare Britt-Louise Viklund anklagade honom för två fall av mord såg han närvarande ut. Han tittade på åklagaren och tycktes följa med i det som sades. När rättegången pågått ett tag såg han dock mer frånvarande ut. Han tittade ömsom på åklagaren, ömsom ner i bordet framför sig. Han vred aldrig huvudet åt vänster, så att kan kunde se på de anhöriga till mordoffren.
Advokat Johan Ritzer förklarade att 37-åringen visserligen medger att han bragte Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svenson om livet för snart 16 år sedan. Till skillnad från åklagaren anser dock inte advokaten att det rörde sig om mord.
– Daniel led av en allvarlig psykisk störning. Han hade tvångstankar om att ta livet av två personer. Det hela har varit slumpartat och det har inte funnits något rasistiskt motiv. Det finns utrymme för att rubricera detta som dråp, sade advokaten.
Åklagaren gick under sin sakframställan igenom den tekniska bevisningen och vad som ledde fram till att Nyqvist efter så lång tid kunde identifieras som gärningsman. Inte nog med att blodspår som kom från 37-åringen säkrades på mordvapnet – en butterflykniv – och på den blodiga mössa som han slängde i från sig. Efter gripandet den 9 juni i år fann rättsläkaren ärr som kan tyda på att Nyqvist skadade sig i handen i samband med dådet.
– Man kan dra slutsatsen att gärningsmannen skadade sig i samband med det kraftfulla angreppet, sade Britt-Louise Viklund.
Under den första rättegångsdagen vittnade flera anhöriga till de bägge brottsoffren. Anna-Lena Svensons make berättade att han aldrig hört talas om Nyqvist innan denne greps. Däremot kände han till Mohamad Ammouri.
– Det hände att vi mötte Mohamad och hans syskon när de var på väg till skolan. Han brukade hälsa.
Mohamad Ammouris far berättade, med ömhet, om sin åttaårige son och vad han betydde för familjen.
– Mohamad var alltid där. Han var skrattet, glädjen och energin.
Att polisen äntligen lyckades gripa en misstänkt gärningsman betydde mycket för fadern.
– När Daniel greps började jag sova normalt igen. Dessförinnan levde vi i skräck och tragedi, sade pappan, som även berättade att familjen fick ta emot hotbrev efter dådet.
Flera av Mohamad Ammouris syskon vittnade om hur det inträffade har påverkat deras liv. Det kanske starkaste vittnesmålet kom från en av pojkens systrar, som berättade om den ödesdigra dagen då dubbelmordet skedde:
– Vi vaknade sent den morgonen. Mohamad gick bara några minuter före mig till skolan. När jag gick upp mot Åsgatan såg jag ambulanser och poliser. Jag gick fram och såg en pojke på marken. Jag kände igen hans skor, men jag ville inte tro att det var han.
Systern berättade om den lättnad hon kände när Nyqvist greps. Men också om sorgen.
– Han tog vår livsglädje, Daniel Nyqvist. Han har begravt oss levande.
37-åringen fortsatte att antingen titta rakt fram eller ner i bordet. Ibland såg det ut som om han mumlade något tyst för sig själv. Han såg aldrig på de anhöriga.
På onsdagen, när rättegången fortsätter, är det Daniel Nyqvists tur att frågas ut i tingsrätten. Han kommer då att få frågor om vad som drev honom att döda två för honom helt okända personer.
