Scoutträff i Brokind

I Lövsveden, strax intill Linköpings kommungräns mot Kinda, har Linköpings scoutkår sitt tillhåll. Men i söndags invaderades skogarna av en busslast Stockholmsscouter, närmare bestämt 45 personer från Adolf Fredriks scoutkår. Precis som de har gjort vart fjärde år sedan 1964.
När vår tidning besöker skogen i Brokind på torsdagsförmiddagen öser regnet ned, men vad har det för betydelse för en scout? "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", brukar det heta. Men hur är det nu med detta?
- Ja, det stämmer, säger Katarina Puhm, ledare för Adolf Fredriks miniorscouter. Har man bara rätt kläder så funkar det. Vi gör ju det vi ska i alla fall, men det är klart att det påverkar humöret när vädret är så här.

Eld trots fukt
På torsdagsförmiddagen har scouterna inte ens ställt in sin eldartävling, trots vätan. Tack och lov avtar dock regnet, precis när tävlingen ska starta och ersätts stundtals med solsken.
Vid fyra tävlingsstationer ska tre lag, seniorlaget och patrullscoutlagen Mården och Järven, göra upp eld som bland annat ska bränna av snören och smälla ballonger. För att elden ska nå fram till snörena och ballongerna får endast brännbart material från skogen användas.
- Inget fickludd eller anat medtaget tjafs i fickorna, instruerar ledaren Olav Nylund högljutt.

Tar tid
Nej, det är granar och kvistar som gäller, brännbart material som inte är så brännbart efter det nyss fallna regnet. Men Stockholmsscouterna klarar det förträffligt, även om det tar sin lilla tid.
- Annars brukar en sån här brinna av på en kvart, men nu får vi nog räkna med en bra stund, säger Åke Liljeblad och pekar på en barrlös gran som inte riktigt vill fatta eld.
Åke är patrullscoutledare och med sina 76 år även kårens äldste medlem.

Första lägret
De yngsta medlemmarna är åtta år gamla. Flera av dem är på läger för första gången i livet och de tycker att det är jättespännande, berättar Åke Liljeblad.
Teresa Casseblad är en av åttaåringarna, de så kallade miniorscouterna. Hon tycker förvisso att det är väldigt spännande att vara ute på läger, men natten till torsdagen var hiskelig, berättar hon.
- Jag sov i en vattenpöl. Det var jätteotäckt, säger Teresa. Vi hade flera pölar i vårt tält, men jag sov iden största
När hennes scoutkompisar deltar alternativt hejar i eldartävlingen är hon istället fullt upptagen med att hänga upp sina dyngsura kläder på tork.
- Känn på den här påsen, säger hon om en tung plastkasse med våta kläder.
Det var bara av ren otur att just hon skulle få en stor vattenpöl under huvudkudden, berättar hon och i fortsättningen ska ingen behöva sova på den platsen.
Annars säger Teresa att hon förutom kamratskapet är scout av två anledningar.
- Man får lära sig att göra bra knopar och så äter vi tårta ganska ofta, säger hon.
På torsdagen blev det dock ingen tårta för scouterna, men åtminstone hamburgare och apelsinsaft.