Det är bra, jag vill ha tips och jag vill köpa julklappar. Jag tycker inte det är onödigt om det hålls på en rimlig nivå och inte förvandlas till galen hysteri av paketberg som ingen ändå vill ha.
Men jag kan inte släppa tanken på hur skevt allting är just nu. I samma stund som jag sitter med en kaffekopp i handen och glatt tipsas om söta julklappar pågår katastrofer där ute.
Ibland känns det som om man lever i två världar, vi och dem.
Varje dag ser man bilder på människor som inte har någonting.
Människor som har riktiga problem. Det rapporteras om tältläger, vidriga båtfärder, stängda gränser. Svält, krig och flykt. Minst någon gång varje dag gnäller jag över något som inte är ett riktigt problem. "Oj vad lite jag fick sova i natt. Oj vad jobbigt att det är is på bilrutan nu när jag har bråttom. Oj vilken lång kö det är på Ica, vad jobbigt". För att inte tala om hur synd jag tycker om mig själv när datorn för hundrade gången den dagen inte gör som jag vill.
Jag kommer på mig själv varje gång jag klagar på något hur skevt det är. Hur oviktigt det är.
Det är med tårar i ögonen jag läser kollegans reportage om 18-åriga Vimmerbytjejen Mathilda som på eget initiativ flög ner till Lesbos förra helgen för att hjälpa flyktingar i nöd. När hon berättar om hur hon tar emot en blöt, iskall bebis från en av båtarna blir den där skeva känslan än mer tydlig. Som Mathilda själv sa: barn ska inte behöva utsättas för nåt sådant.
Världen är skev, den är orättvis. Och aldrig har det känts så tydligt som nu när hela världen känns upp och ner samtidigt som julmys ska planeras i varenda stuga i Sverige.
SIGNERAT: Julstämning med blandade känslor
Jag sitter och scrollar i mitt instagramflöde. Det är paketinspo här och jultips där. Överallt tipsas jag om saker att lägga pengar på.
Jenn Hultberg, småbarnsmamma med förkärlek för möbler från 1800-talet och choklad i alla dess former.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter