Storasystern: "Jag har svårt att beskriva alla känslor"

Familjen Ammouri hade hoppats på mer utförliga svar på varför just deras Mohamad mördades för 16 år sen. "Han sa bara att han var tvungen", säger en besviken storasyster.

Mördade Mohamad Ammouris storasyster, Allia, har sökt tröst hos sin familj sen rättsprocessen kring dubbelmordet i Linköping 2004 startade. Här tillsammans med sin make.

Mördade Mohamad Ammouris storasyster, Allia, har sökt tröst hos sin familj sen rättsprocessen kring dubbelmordet i Linköping 2004 startade. Här tillsammans med sin make.

Foto: Julia Djerf

Linköping2020-09-17 16:30

För allra första gången fick anhöriga till offren på onsdagen höra den misstänkta dubbelmördaren Daniel Nyqvist berätta om vad som drev honom att ta livet av deras familjemedlemmar 2004. Mohamad Ammouris storasyster, Allia, är trött och märkbart tagen där hon sitter i ett enskilt rum på tingsrätten tillsammans med sin familj som försöker samla sig efter dagens alla intryck.

– Han var försiktig med att svara och svarade väldigt kort. Jag hoppas det han sagt stämmer.

Vad kände du när du hörde honom prata?

– Ja....det är inte lätt. Det handlar inte bara om hans röst utan också att se honom. Så fort jag fick se honom på tisdagen blev jag mycket arg och känslosam. Jag har svårt att beskriva alla mina känslor.

Hur var det för dig att sitta där och lyssna?

– Eftersom det var andra dagen vi träffade honom så var det lite lättare att fokusera. Jag ville ju få fler svar på mina frågor så jag försökte verkligen vara närvarande. Min inställning har inte ändrats så mycket efter att ha hört honom. Vi tycker att han har sagt samma sak som i tidigare förhör.

Var det någon särskild fråga du ville få svar på?

– Jag hoppades på att han skulle ha svarat mer utförligt på varför han gjorde det urval av offer som han gjorde – varför just Mohamad? Han borde ha träffat på fler personer på sin resa in till stan. Han gav inget direkt motiv utan beskrev bara att han var tvungen att mörda.

undefined
Runt halsen bär Allia Ammouri ett halsband med sina barns namn - en av de är döpt efter brodern hon mist.

Tyckte du att han visade ånger?

– Nej. Han uttryckte det verbalt, men inte kroppsligt. Han sa att han var ledsen, men fortsatte hålla fast vid att han var tvungen att genomföra morden ändå, för att må bra.

Han nämnde att han funderat på att ange sig till polisen tidigare, vad hade det betytt för er?

– Det hade absolut varit skillnad. Tiden som har gått spelar en stor roll.

Vad önskar ni som familj nu?

– En rättvis bedömning och ett rättvist beslut. Nu när vi har träffat honom förstår vi att han behöver vård, men vi vill att han ska dömas för två fall av mord - något annat skulle vara stötande.

Allia Ammouri beskriver hur familjen den senaste tiden samlats ofta för att stötta varandra, då mycket känslor och tankar behövts bearbetas på nytt.

Är det något du vill lägga till?

– Vi vill rikta ett stort tack till polisen för deras tålamod i 16 år. Och tack till släktforskaren – utan honom hade vi inte fått svar på några frågor.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!