Teori i mordutredning

Linköpingspolisens tekniker har kontinuerlig kontakt med rättsläkare, just med anledning av dubbelmordet. Så har det varit under hela resans gång sedan den 19 oktober förra året, då morden begicks, berättar kriminalkommissarie Jan Staaf.
Eftersom mördaren inte har kunnat hittas trots det massiva utredningsarbetet, är detta en möjlig teori, och varje möjlig teori måste omsorgsfullt kollas upp, menar Staaf.
Att mördaren enligt den fastslagna gärningsmannaprofilen dessutom kan lida av en allvarlig psykisk störning försvagar inte denna teori. Snarare tvärtom.
Alla personer i Linköping med omnejd som begår självmord kontrolleras.
Den rättsmedicinska personalen utgår från polisens signalement, som talar för att det ska ha varit en ung man med nordiskt utseende, förmodligen blond till mörkblond, som ligger bakom dådet.
Men det är inte bara att göra ett DNA-test på vem som helst som har avlidit.
- Nej, först måste vi alltid ta kontakt med de anhöriga för att få ett medgivande från dem, säger Jan Staaf. Och det krävs dessutom en skälig misstanke för att vi ska kunna ta DNA.
Och om de anhöriga vägrar gå med på det?
- Om misstanken är stark nog finns alltid möjligheten för oss att göra det i efterhand genom en avstämning i PKU-registret.
Att ta fram en avliden persons DNA i en mordutredning är mycket ovanligt, berättar Staaf. Det är bara om identiteten är osäker som detta görs. Tack och lov händer det inte så ofta i mordutredningar, menar han.
I oktober har ett helt år förflutit sedan morden begicks på Åsgatan i centrala Linköping. Efter några betydelsefulla framsteg under det första dygnet har det sedan gått trögt i utredningen. Tusentals förhör har gjorts och stora polisresurser har sysselsatts med fallet. Men ingen mördare någonstans.