– Jag tror att det är så, säger han och dukar fram semlor på det sexkantiga köksbordet, antingen har man det eller så har man det inte, det är naturligt.

Jona har det.

Utan tvekan.

Det tycker han inte själv, men för inredningsintresserade gäster som vi är det tydligt.

Jona bor i ett ombyggt vindsförråd på Klostergatan i centrala Linköping. Det är inte stort, men det är välplanerat.

När han klev in genom dörren första gången stod en slags kub i vardagsrummet som skulle fungera som garderob och hallen delades av med en vägg som dessutom bidrog till att göra vardagsrummet mindre.

Kuben försvann fortare än kvickt, väggen i hallen likaså. Nu är det luftigt och öppet mellan sovrummet och det kombinerade vardagsrummet/köket.

Och trots att det är litet vågade sig Jona på en chansning och målade hela vardagsrummet och köket i en matt, grå färg.

– Det var nog lite tidigt att måla ett rum mörkt, det hade inte riktigt blivit på modet när jag gjorde det. Dessutom var det lite ”risky” det kunde ju ha blivit alldeles för lite ljus kvar, men det blev bra.

Vi dricker te i genomskinliga koppar av glas och fortsätter att prata om vikten av att trivas där man bor och förmågan att skapa sin egen stil.

– Jag började intressera mig för inredning och möbler redan när jag var liten, säger Jona. Jag fick vara med och bestämma om mitt rum och välja färg och sånt. Först hade jag ett Tarzan-rum med trädkoja i taket och lian. Senare målade jag en brun vägg och hade soffa i rummet redan på mellanstadiet. Det var modernt då.

Lite draghjälp har Jona haft i ett tidigare yrke i fastighetsbranschen. Då såg han många lägenheter som skulle renoveras och fick komma med förslag och idéer.

– Jag är inte så bra på att bygga, men jag kan se vad man kan göra med möbler och så.

Ett bra exempel är garderoben i sovrummet. Jona såg en liknande på Pinterest och ritade upp en egen variant som en snickare fick bygga. Det är en öppen lösning så att skjortor, tröjor och skor syns och därmed förvandlas till inredning. En loppisfyndad trälåda från långt tillbaka härbärgerar slipsar och intill står en cylinderformad gammal tvättkorg av grön papp.

– Tänk att jag fortfarande har fondvägg här, fortsätter Jona och skrattar.

Rummet är för övrigt vitt med synliga träbalkar i snedtaket, men bakom den egentillverkade sänggaveln är väggen mörkgrön.

– Även sänggaveln såg jag på Pinterest. Jag tog en gammal madrass och klädde med brunt konstläder och på bilden stod den mot en grön vägg. Det var snyggt, och så fick det bli.

Ovanför dörröppningen till sovrummet sitter en örn med utfällda vingar. Den har Jonas föräldrar köpt på en loppis i USA, men Jona har ”lånat” den.

Det där med att låna av familjen är en skön historia för sig själv. Precis som själva huset på Klostergatan faktiskt. Vi börjar där. Det är nämligen inte bara Jona i den Åhmanska familjen och vänkretsen som bor i huset. Här finns farmor, mormor, en av Jonas fyra systrar och hennes man, tre av systerns tärnor från hennes bröllop samt flera av Jonas närmsta vänner.

– Möjligen är det någon på första våningen som jag inte känner så väl, för övrigt står jag alla nära, säger han.

Det underlättar ju en smula när det kommer till låningsförfarandet som familjen ägnar sig åt.

I Jonas hall hänger till exempel en tavla. Den fick inte plats hos systern, men gör sig utmärkt hos Jona. Ovanför tavlan hänger två coola studiolampor.

– Pappa hittade dem, men jag tyckte att de passar bättre hos mig så jag tog dem, säger Jona. Det är egentligen inget uppstyrt system på något sätt, men det har liksom blivit att vi lånar saker av varandra, kanske på något år eller så. Hela familjen har grejer som är mina.

Smart!

Vi fortsätter ut i det grå vardagsrummet och köket. Det hexagonformade köksbordet hittade Jona i en gammal övergiven lokal en gång. Med lite ljusgrå färg blev det som nytt. Soffan och fåtöljen har han fått och mattan under soffbordet är ett lån av mamma och pappa.

På en hylla i soffbordet av glas står bland annat en gammal skrivmaskin.

– Den är skitgammal. Vi har fått den av mamma och pappa och jag och min syster delar egentligen på den, men jag hoppas att hon har glömt den. Den är det enda jag har från vårt föräldrahem och jag minns var den stod under min uppväxt.

Vi kikar lite på en lampa som ligger på golvet och skapar ett varmt, mysigt sken där den lyser underifrån. Det ser ut som en innovativ inredningstanke, men det visar sig vara fel.

– Skärmen sitter inte som den ska, planen är att den ska upp på väggen, säger Jona.

Han rättar till en vas med eucalyptus och vackra strån som står på ett grönt skåp i köksdelen.

Blommor är viktigt, säger han. Men än viktigare är att de ser ut som han vill.

– Jag har inte gröna fingrar men jag gillar grönt. Jag skulle aldrig ha några växter eller blommor som inte är gröna eller vita. Möjligen något rött om det är på hösten.

På tal om grönt så är skåpet i fråga nymålat i en vacker nyans.

– Jag behövde ett skåp och jag behövde en färgklick, säger Jona.

– Haha, av mamma och pappa. Skåpet är en överdel till en byrå som jag helt enkelt tog och byggde om lite.

Möjligen kan det se lite märkligt ut om den ommålade delen lämnas tillbaka om ett år eller så.

Vi avslutar med några tips.

– Jag skulle säga att man ska våga att gå utanför sin komfortzon. Som att måla om ett helt rum i en färg man gillar. Det går ju att göra om ifall det inte skulle kännas bra.

– Jag satsar på att blanda nytt och gammalt med fördelningen 80 procent nytt och 20 procent gammalt ungefär. Ett hem ska vara unikt enligt den egna smaken. Man ska inte tänka på vad som är inne för då ser allting likadant ut till slut.

– Jag tror på vinrött som bara den. Mycket färg blir det framöver. Mitt tips är att göra om något ungefär varannan månad. Det kan vara en växt eller att byta en tavla eller så. Då känns inredningen lite ny igen.

Det kallas fingertoppskänsla!