Susanne är dock inte på väg någonstans. 1992 flyttade hon in i huset med maken Håkan och barnen Maria, Marcus och Madelene och sedan dess har hon boat in sig med inredning som det stora intresset.

Att gå på den lilla plattgången intill garaget och komma fram till huset är faktiskt något av en wow-upplevelse. Först kommer en skön uteplats i det fria med ett bord för två bland zinkkrukor, ljuslyktor, kryddväxter, en grill och framför allt en massa stenar.

Därefter går vi vidare genom ett par glasdörrar och möts av inte mindre två uteplatser till. Den ena, åt höger, är mer tänkt för ätande gäster. Under en gigantisk vinranka som klättrar i taket kan man tänka sig mysiga middagar vid det stora vita bordet med sköna korgstolar till.

Åt vänster är det plats för mycket mys. Sköna fåtöljer i rotting med fotpallar till. En mjuk rund stol hänger från taket som en gunga mitt i rummet och till allt detta mängder av marina detaljer.

– Jag gillar pyssel och inredning, säger Susanne. När barnen flyttade ut så fick jag mer tid till sånt.

– Vi har en husbil som vi åker omkring med och det är roligt att komma till olika platser och göra fynd som blir till minnen.

Hon visar en ostronskål från Grebbestad och ett örngott från Gränna.

Vi bjuds in i köket där det stilfulla pysslandet är fortsatt märkbart. Här finns genomtänkta detaljer i varje vrå. Till och med smörgåsarna som Susanne bjuder på känns pyssliga med en massa olika goda pålägg.

Ett spännande inredningsgrepp är att Susanne har ställt gamla vackra fönster i de befintliga fönstren. Det ger den lantliga shabby chic-känslan som hon är ute efter.

– Att åka omkring på loppisar är ett stort nöje, men jag ser så mycket saker överallt att jag nästan blir tokig!

Gamla möbler och ting med mycket patina pockar på Susannes uppmärksamhet i första hand. Hon gillar att ha projekt på gång, till exempel ett gammalt skåp som ska slipas och målas.

– Och så vill jag gärna veta vem som har haft grejerna, om det finns någon historia, då blir det extra mycket värt, säger hon.

Rundturen går via tv-rummet och hallen till övervåningen. I hallen gör vi halt vid ett gammalt skåp med en dörr vid sidan om.

– Dörren hittade jag på Erikshjälpen. Den gången kunde jag inte stänga bagageluckan när jag åkte hem.

I skåpet finns en skön uppsjö av porslin. Nästan allt i blått och vitt. Gustavsbergs Dresden, Maria Björnbär, Blå blom, Blåklint och många fler. Och därtill Höganäs i olika färger. Ännu ett intresse med andra ord.

På nedre plan finns också en toalett pyntad med sjöstjärnor, fyrar och snäckor. Och ett förråd med dusch och bastu som Susanne har pysslat om till klädkammare med en liten ljuskrona i taket.

Väl en trappa upp möts vi av ett vackert rum nästan helt i vitt. Det är elegant med stort bord, kristallkrona, speglar och utvalda detaljer. Men det ser nästan oanvänt ut.

– Vi har ett rum som vi nästan bara använder på nyårsafton, säger Susanne. Det är inte klokt egentligen. Faktiskt helt galet!

Nästa rum är ett kombinerat gäst-, barnbarn- och pysselrum. Här finns en dubbelsäng bäddad i lysande ljusblått, en hel del leksaker och ett skrivbord för pysselstunder. Bland annat visar Susanne att hon tovar hjärtan i ull i pepparkaksformar.

I sovrummet sker en förändring. Inte i stilen, här finns gamla dörrar, speglar och skåp, men i färger. Till det vita har Susanne satt brunt. Brunt överkast och bruna kuddar bland de ljusa.

– Det är färger som känns lugna och sköna i ett sovrum, säger hon.

Vi går ner igen och genom huset till baksidan. Bara för att mötas av – ännu ett jättepyssligt uterum med marint tema. Det är genomgående blått och vitt med mycket stjärnor och fler fönster i fönstren.

När vi hälsar på skiner solen från klarblå himmel, men det är lätt att föreställa sig hur skönt det måste vara att sitta i de vita däckstolarna och lyssna till regnet på taket.

Utanför rummet fortsätter trädgården. Väl ompysslad förstås. Här är mest sten. Och förklaringen är enkel.

– Jag är stengalen! De känns så levande på något sätt. När jag är ute på promenad har jag väldigt svårt att inte bära med mig en hel hög hem, gärna de vanliga svenska gråstenarna.

Vi traskar, sten för sten, ner till växthuset i andra delen av trädgården. Där finns en hel del växter förstås, men också ännu en sittplats för lagom varma dagar.

Susannes hus ger upplevelser och avkoppling på samma gång. Vid något av alla sköna ställen att sitta på är det alltid lä eller sol eller skydd för regnet. Bara att välja! Och det finns så många genomtänkta detaljer i varje vrå att det skulle kännas som att alltid uppleva något nytt.

Och så det här med stenarna återigen ...

Susanne skrattar.

– Om vi någon gång skulle sälja och mäklaren skulle säga att vi måste ta bort stenarna... ja, då vet jag faktiskt inte var vi skulle börja ens.

Lika bra att tåget till Bestorp står still.