Tvångsvård utreddes aldrig

Det finns inte så mycket socialtjänsten kan göra om en person motsätter sig hjälp. Det säger Tina Andersson, på social- och omsorgsförvaltningen.

Enligt ansvariga tjänstemän på sociala förvaltningen så uppfyllde inte den svårt sjuke 81-åringen kriterierna för tvångsvård.

Enligt ansvariga tjänstemän på sociala förvaltningen så uppfyllde inte den svårt sjuke 81-åringen kriterierna för tvångsvård.

Foto: Peter Jigerström

Linköping2019-07-04 20:02

Att den 81-årige mannen levde i misär – som vi berättade om häromdagen – var ingen nyhet för vare sig för socialtjänsten eller för omsorgsförvaltningen. Hur mannen levde var känt för flera – efter hembesök – och förvaltningen hade tagit emot orosanmälningar.

Eftersom socialtjänsten hänvisar till sekretess och inte kan uttala sig i det enskilda fallet är det svårt att få ett klart svar över vad som gjorts eller inte gjorts. Men enligt Tina Andersson, tillfällig chef för omsorgsförvaltningen under sommaren, så handläggs alltid ett ärende när en orosanmälan kommit in och så gjordes också i det här fallet. Exakt vilka åtgärder detta i så fall ledde till, kan Tina Andersson alltså inte uppge.

– Men grunden i allt vi erbjuder bygger på frivillighet. Motsätter sig en person hjälp så försöker vi med motiverande samtal få personen att ändra inställning, säger hon.

I princip finns det två vägar att gå om man anser att en person behöver omhändertas mot sin vilja. Det är att besluta om omhändertagande med stöd av lagen om vård för missbrukare (LVM) eller lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

En läkare på 81-åringens vårdcentral skrev ett så kallat intyg om LVM, men någon utredning gjordes aldrig av socialtjänsten. Skälet är att mannen, enligt Tina Andersson, inte uppfyllde kriterierna för att bedömas med stöd av den lagen.

På vilket sätt uppfyllde han inte kraven?

– Jag kan inte uttala mig om omständigheterna i det enskilda ärendet.

Lena Brüde avdelningschef på avdelningen för äldre och funktionsnedsatta, kände också till fallet med 81-åringen, omsorgsförvaltningen kände till det, medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunen kände till det och kommunens äldrelots hade varit på besök hos mannen.

Ändå slutar det så här, varför?

– Kan man inte motivera den enskilde att ta emot hjälp och det inte föreligger skäl för tvångsvård, så kan det bli så, säger Lena Brüde.

Ingen av de båda tjänstemännen på sociala förvaltningen kan – med hänvisning till sekretessen – berätta varför mannen inte uppfyllde kriterierna. Detta trots att alla ansvariga visste att 81-åringen levde i misär, hade ett pågående alkoholmissbruk och dessutom led av diabetes. Det enda svar som ges är att han inte uppfyllde lagstiftningens krav.

Hade ni kunnat göra på något annat sätt?

– Det finns säkert sätt vi kan utveckla våra metoder för att motivera den enskilde, säger Lena Brüde.

Har socialtjänsten blivit anmälda för det här ärendet?

– Inte vad jag känner till.

Lagen om vård av missbrukare

I fjärde paragrafen (4§) står det:

Tvångsvård ska beslutas om:

1 någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,

2 vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och

han eller hon till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,

3 löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!