Långa fina bitar, konstaterar Göte Eklund och Gerd Segerström som besöker museet vid församlingshemmet i Lönneberga.
En dendrokronologisk undersökning visar de grova furorna fälldes någon gång i början på 1740-talet. Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi i Lund har fått tillfälle att titta på stockarna och har kommit fram till vissa av träden kan dateras tillbaka till 1480-talet. Det vill säga att fröet grodde då. Sedan tog det ett par hundra år för träden att växa till sig i den här storleken.
De här stockarna är dessutom ett praktexempel på återvinning. När den gamla kyrkan och klockstapeln revs, tog man vara på stockarna och använde dem som bärlina under golvet i den nya. Och det visar sig att under ett kyrkgolv är det perfekta stället att förvara trä, om man vill att det ska hålla. För trots att det är obehandlat, är stockarna kärnfriska.
– Den längsta stocken finns här i Hembygdsgillets loge i parken, säger Göte Eklund och öppnar dubbeldörrarna för att släppa in ljus. Och besökare.
Och där uppe, i grova kättingar, hänger bjälken. 15 meter lång. Det är nätt och jämnt att den får plats utmed långväggen på logen.
Några lite mindre bitar av stockarna kommer också att bevaras i församlingshemmets lilla museum, för att besökarna ska kunna se och fundera över vilket slitgöra det var, när till exempel klockstapeln byggdes 1744.
– Den tog tre månader att bygga, säger Göte Eklund som är minst sagt imponerad över det gamla hantverket och hur man lyckats hantera de tunga stockarna högt uppe i klocktornet.
– De här skårorna som går vinkelrätt mot stocken, förklarar han, har man gjort för att kunna bila stocken kvadratisk, så att den håller samma mått hela vägen.
Och när man tittar på stocken, ser man mycket riktigt raka fåror i träet. Och förstås märken efter yxhuggen som gjordes för flera hundra år sedan.
När Hembygdsgillet och församlingen fått sina bitar som ska sparas så blir det ändå en rejäl hög över. Den ligger där under sin presenning prydligt uppmärkt med årtal. Både när fröet grodde, och när trädet fälldes.
Vad ska ni göra med allt det här?
– Jag tänker mig att vi kan sälja det på någon form av auktion, säger Göte Eklund. Men hur det ska gå till i dessa coronatider vet jag faktiskt inte.
Det finns en jättehög kvar sedan Hembygdsgillet och församlingen valt ut sina bitar. Tanken är nu att gamla stockar ska omsättas i nya pengar, berättar Göte Eklund.
Men det finns en del intressenter som redan hört av sig och visat intresse för högen. Det är trots allt virke av dimensioner som är svåra att få tag i numera.