Micael Bindefeld och Nicklas Sigurdsson tillsammans med sjuåriga sonen Simeon.
Ut ur verandan springer en pojke med en fjärilshåv i högsta hugg. Det är sjuåriga Simeon som snabbt skjuter igen dörren bakom sig för att inte katterna Isaac och Ceasar ska smita iväg till grannen. På gräset står pappa Nicklas och nickar åt en flagnande bänk vid syrénen.
– I eftermiddag ska Simeon och jag måla om den där soffan, det blir ett äventyr för oss båda! Säger Nicklas.
Simeon provsitter eftermiddagens renoveringsprojekt.
Familjen Bindefeld har precis landat på gården i Lönneberga. Utöver sin bostad i Stockholm har Micael och Nicklas en våning i Palma på Mallorca och ett hus på Värmdö.
– Vi flyttar ut till skärgården på somrarna, men det ligger så nära Stockholm så vardagen känns närmare. Att vara på gården blir något annat.
Tomten i Lönneberga har hört till Nicklas familj i sex generationer. Här spenderade han varje sommar under uppväxten i Västervik. I slutet på 90-talet tog Micael och Nicklas över sekelskiftesgården från Nicklas mormor.
– Vi har bott här i generationer. Idag är ju allting så flyktigt, det här är min fasta punkt, säger Nicklas.
Micael Bindefeld och Nicklas Sigurdsson vill att sonen Simeon ska få med sig delar av det småländska arvet.
Nicklas och Micael har varit ett par i drygt 25 år.
– Vi har varit här jättemycket! Nästan precis när vi träffades åkte vi ner och hälsade på Nicklas mormor, säger Micael.
När Micael och Nicklas fick sonen Simeon blev gården i Lönneberga ännu viktigare. De vill att Simeon ska bära med sig delar av både Micaels judiska bakgrund och Nicklas småländska arv.
– Jag tror att många unga känner att man saknar sammanhang idag. Det är så viktigt att man hänger ihop med något. Här är vi ute i skogen och plockar svamp, lär honom om djuren, tittar på fotspår och pratar mycket om naturen. Det är så mycket av den kunskapen som går förlorad idag, säger Micael.
Micael Bindefeld och Nicklas Sigurdsson son Simeon älskar att leka i naturen.
– Bor man här kanske man tar naturen för givet, men för oss är det verkligen en skatt. När man får barn tror jag att man får lite perspektiv på saker. Vi insåg hur viktig den här platsen var och ville ta hand om det här, säger Nicklas.
När Micael och Nicklas tog över gården hade mycket moderniserats och mycket av de gamla genuina tagit bort.
– Mormor hade tagit bort mycket av det gamla som uppskattas idag. Men Nicklas är så otroligt händig. Han har restaurerat hela huset nästan helt själv, säger Micael stolt.
– Det har varit ett evighetsprojekt, säger Nicklas blygsamt. Men bara jag bestämmer mig för något så blir jag nog väldigt fokuserad på slutmålet, fortsätter han. Det var som när jag var sjuk. Det är ju bara att man bestämmer sig, att det här ska gå vägen.
Nicklas struphalscancer blev ett hårt slag för hela familjen. "Han kunde varken äta eller svälja" säger omskakade Micael.
När Nicklas drabbades av tungbascancer blev det ett hårt slag för hela familjen. Det var en HPV-baserad cancer och för ett år sedan var det som värst.
– Han kunde varken äta eller svälja. Han pratade inte på flera veckor, säger Micael och ser omskakad ut.
– Det var en otroligt tuff resa. Nu klarade jag mig ganska bra i jämförelse med många andra. Det är ett läskigt virus som två tredjedelar av Sveriges befolkning bär på. Vanligast hör man att det orsakar livmoderhalscancer hos kvinnor, men det drabbar även män, säger Nicklas.
Även Nicklas sjukdom har gett familjen ett annat perspektiv, och en stillsam lycka råder hos familjen. Under sommaren i Småland ser de fram emot sol och bad med Simeons kusiner i Alvestorp, Astrid Lindgrens värld, fika på Gamla mejeriet i Karlstorp och Älgsafari i Virum. Och trots att det inte blir några storartade kalas på gården i Småland går det ingen nöd på den vedertagna festfixaren.
– Just nu håller jag på att planera Simeons födelsedag, säger Micael.
Nu håller Micael på att planera inför Simeons analkande födelsedagsfest.