Hemma på gården utanför Mörlunda har hon inrett sin vävstuga i en timrad byggnad. Där har hon en vävstol som mäter 4 meter och har bommar av järn. Mycket av sin inspiration får Elisabeth från naturen som hon har nära inpå sig. Jordens färg och struktur, skogen, vattnet, alla deras färgnyanser och skiftningar försöker hon fånga i sina vävar. För att nå de effekter hon strävar efter försöker hon hela tiden hitta alternativ att jobba med. I Finland hittade hon pappersgarn som görs av papper som lindas eller viras ihop till trådhärvor. Åhörarna fick se och känna på detta garn som är en vidareutveckling av det papperssnöre som var vanligt i mitten av 1900-talet. Garnet är starkt och hållbart. Precis som Elisabeths textilier i stort. De håller en kvalitet utöver det vanliga och att hon lägger ner sin själ i varje detalj är tydligt. Hon lägger sig vinn om en uttalad mening i färg och struktur, något som syns i hennes "bubbliga" tyg. Till det fick hon inspiration av en tilta efter plogen hemma på åkern. Den ojämna ytan och färgskiftningarna fascinerade henne och med inte så lite envishet och en del experimenterande fick hon fram vad hon ville ha. Effekten blev spännande med en levande lyster.

Elisabeths arbeten har visats på utställlningar både hemma i Sverige och utomlands och hon är noga med att allt ska göras på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Hon är ganska självkritisk och lämnar inte en väv ifrån sig om hon inte själv är fullständigt nöjd med den.