När vi träffar honom i lunchrummet på gården har han precis hunnit prata i telefon med Victoria Ballinte. Hon var på gården i somras.
– Hon bor i en liten stad med 2 500 invånare i centrala Ukraina, säger Andrzej Rog. Hon berättade att det är ganska lugnt där just nu. Men samtidigt skrämmande. Det är också många som har lämnat staden, det är inte mycket folk som rör sig på gatorna längre.
– Något direkt dagligt liv finns inte i stan och matbristen är påtaglig – för att inte säga akut. Victoria berättar att det till och med är de som letar igenom komposthögarna i jakten på något ätbart, säger Andrzej.
Hon berättade också i telefonen om hur man ofta hör flyg och raketer. Och då springer barnen till så kallade säkra platser. Medan de lite äldre tar det betydligt lugnare.
– Hon berättade att det var fjärde dagen i rad som strömmen har fungerat i staden. Tidigare har man bara haft ström tre timmar om dagen. Lagom länge för att hinna ladda mobilen och laga lite mat, säger Andrzej Rog.
Men trots allt tackade Victoria Ballinte nej till erbjudandet att komma till Sverige och jobba i sommar.
– Hon vill hellre stanna hos föräldrarna. Men det var inget lätt beslut att ta, säger Andrzej Rog.
För Andrzej Rog är det jobbigt att höra de här berättelserna.
– Det är ju folk vi känner, känner säger han. Det är helt annorlunda att höra så här än att se det på tv.
