Efter en dag på jobbet, som byggsäljare och lärare, tycker Henrik och Hanna att det är skönt att bara landa in hemma, med familjen. "Vi är inga direkta Globetrotters, så det har inte varit några problem att hålla oss hemma, utan vi har velat hålla hårt på restriktionerna, för att inte utsätta oss och andra för ökad smittorisk".
Livet med covid
En snirklig grusväg leder fram mellan björkarna till familjens hus, lite i utkanten av Målilla. Här trivs de att bo, Hanna, Henrik och deras söner Ruben 9 och August 7.
– Vi trivs med att vara hemma, är inga direkta Globetrotters, säger Hanna och skrattar.
Det har förstås underlättat, när de valt att avskärma sig från det vanliga livet under alla månader med coronapandemin.
– Vi kan verkligen klappa oss på axeln och säga att vi skött oss och tagit det här på allvar. Vi har ju rätt sociala jobb både jag som lärare och Henrik som byggsäljare på Materialmännen, så vi har varit försiktiga och begränsat vårt umgänge på fritiden för att inte riskera vare sig att vi sprider smittan – eller att vi ska bli smittade.
– Vi har väl känt det ibland, att vi inte riktigt fått den förståelse vi önskat, när vi inte velat umgås med andra eller när vi bara tillåtit att barnen lekt utomhus, med dem i klassen som de ändå träffat på dagen, tillägger Henrik. Vi har sagt det, att vi tror att pandemin ebbat ut fortare om alla skött sig och inte tänkt så egoistiskt.
Tiden tillsammans har de förvaltat väl, tycker de.
– Vi har gjort mer ihop hemma, hela familjen när barnen inte haft några aktiviteter. Umgåtts mer, spelat kort, läst, sett mycket serier och så har Henrik och jag börjat träna tillsammans här hemma istället för var och en på sitt håll, det har varit väldigt roligt, säger Hanna.
Har barnen haft många frågor?
– Ja, de har så klart undrat en del när de velat leka, frågat om vi kan dö om vi blir sjuka, så ja vi får nog säga att det funnits en oro. Vi har försökt svara så gott vi kunnat. Mest ledsna har de varit över att inte få träffa mormor och morfar, farmor och farfar och få krama dem. Det har varit påtagligt, att det varit en sorg för dem. Men vi har försökt träffas lite ute.
Fortfarande kan de inte se slutet på pandemin, utan befarar att nya mutationer kommer dyka upp, som gör att vi får fortsätta förhålla oss till covid-19 en tid än.
– Till slut drabbades vi, både Henrik och barnen har varit smittade med olika sjukdomsbilder, säger Hanna.
– Medan yngsta sonen var riktigt dålig i en vecka, med 40 graders feber i omgångar, värk i benen, halsen och huvudet, fick den äldre sonen en lindrigare variant, säger Henrik som fortfarande känner av sviterna.