I början av 1700-talet härjade en vild skogsbrand i området kring sjön Illern. Fem personer fastnade mellan sjön och lågorna och behövde kasta sig i sjön för att ta sig undan elden. Ingen av personerna kunde simma och alla drunknande, den ena ska ha varit ett barn.
Bränder och drunkningar
I ett domarprotokoll från år 1710 anges att markerna kring sjön Illern eldhärjades av en stor och svår skogsbrand i början av 1700-talet. Fem personer dröjde sig kvar i området för att försöka släcka branden men blev instängda mellan lågorna och sjön på de klippiga berggrundens sida.
Till slut kom elden så nära och alla blev tvungna att hoppa i vattnet. Männen kunde inte simma och alla fem personer drunknade, en av dessa personer ska ha varit ett barn. Även i modern tid har området kring sjön Illern blivit eldhärjat, år 2019 bröt en brand ut som varade ett dygn. Släckningsarbetet pågick hela natten och räddningstjänsten lyckades släcka branden dagen efter utbrottet med hjälp av vattenbomber och ett intensivt markarbete.
Det är inte heller bara skogsbränder som härjat kring sjön. Genom tiderna har det även berättats om så kallade drakeldar som synts till ute på öarna. En drakeld är i den gamla folktron mystiska ljus eller bränder som nattetid kan skymtas över myrar, kärr och sjöar. Det sägs att man kan bemäktiga sig den skatt som finns vid en drakeld om man kastar en stålbit in i elden:
Farfar talde om för mej att dä lå en by på andra sia Illarn, å på vintern när dä va is körde bönnerna över sjön när di skulle te körka. Mitt på sjö va e ö. En julmöra när di för te julotta, så di att dä brann en ell på öa. Dä va en drakeld.
"Har du nån liten kniv på dej?" sa han te den andre, "för sir du om en ståler kaster en läckekniv på en sån där ell så kommer dä fram nån ting grant."
När di sen for hem från körke å for förbi öa igen så geck di å tittade om dä fanns nått där. Å de hittade di e gullkrone som di to mä sig hem.
Berättelsen kommer från boken "Historik över Åsjögle, Kroxhult och Krösås hemman" från år 1979. Historierna i boken utspelar sig sent 1700-tal fram till 1840-talet men exakt när denna berättelse kommer ifrån vet vi inte med säkerhet.
I Oskarshamns tidningen, Barometern fick läsarna information om en drunkning den 9 februari 1859:
Söndagen den 30 nästliden Januari drunknade lantbrukaren Nils Peter Svensson i Örås av Mörlunda socken, då han skulle begiva sig över sjön Illern till sitt hem. Den döda kroppen har återfunnits på ett djup av 12 a 15 famnar. Den sålunda omkomne, som städse var känd för en stilla och ordentlig vandel efterlämnar hustru och barn i knappa omständigheter.
Dråp
År 1723 var det stora tvister mellan lokala gårdarna Åsjögle och Kroxhult om hur gränserna till sjön skulle gå. Gränstvisterna höll i sig i många år och kan vara orsaken till vissa händelser som skedde åren som följde:
Natten mellan fredagen och lördagen den 19-20 november år 1830 tog Petter, hans son Nils och Jaen båten över Illern till Ekenäsudden för att olovligen hugga ned några ekar för att tillverka ekstäv. Bonden i Åsjögle hörde det huggande ljudet och skickade iväg tre män för att undersöka ljudet. När de tre männen kom fram till platsen satte de av efter trädtjuvarna. Sonen Nils kom undan men Petter och Jaen blev slagna till marken.
Petter fick så många slag i huvudet att skallen sprack. Jaen överlevde och lyckades kräla sig från platsen till båten för att komma iväg. När sonen Nils vågade återvända till platsen på söndagen hittade han sin döda far liggandes på marken. Sonen kontaktade kommissarie Pettersson som kom ut och undersökte platsen och tog med sig kroppen av Nils döda far till Mörlunda. På onsdagen greps två av de tre männen som kom från Åsjögle gård. Händelsen finns nedskriven i boken "Historik över Åsjögle, Kroxhult och Krösås hemman" från år 1979.
Ytterligare ett dråp skedde samma år då en dräng från Åsjögle slog ihjäl en torpare från Brånäs med en stör på en udde i sjön Illern. Drängen fick avtjäna ett mångårigt fängelsestraff för sin ogärning. På platsen där dråpet skedde stod länge ett stort träd med mörk krona. Trädet är numera borta men ett röse med några mossklädda stenar finns ännu kvar för att minna oss om platsen.
Linus Karlsson som läst in sig på det mesta om det mesta i bygden har lite tankar att dela med sig av kring alla händelser som skett:
– När det gäller drunkningar så var det i princip ingen som kunde simma på den tiden. Våra moderna transportmedel fanns inte heller så många valde att chansa och gå över sjön när isen lagt sig om de skulle ta sig till andra sidan så att de slapp de där extra milen runt.
– Det finns inte många rapporter om olyckor kring andra sjöar i området. Visserligen är Illern den största sjön i området och många gårdar har sina skiften som gränsar ner till sjön. Förr i tiden var gränserna något heligt och gårdarna markerade upp sina marker med fina stenar längs med gränserna som gårdsfolket ofta kontrollerade. Det finns berättelser om personer som gick ut på natten och flyttade på stenarna för att försöka smita åt sig mer mark men om personen blev upptäckt med att flytta gränsstenarna var det illa ute med den personen.
Varför berättar vi då alla dessa hemskheter? Jo, för som ni kommer att upptäcka i vår nästa del av "Historier från förr" har oförklarliga saker hänt som kan ha kopplingar med tidigare dödsfall att göra.
• Denna serie om historiska händelser i våra trakter är baserad på historiskt material insamlat av hembygdsforskaren Linus Karlsson i Målilla.
Flera drunkningar och dråp finns dokumenterade från sjön Illern genom tiderna. Fann de döda någonsin ro? I nästa del av sommarserien "Historier från förr" kanske vi kan få lite svar på den frågan.