– Det blir mer och mer populärt att dansa, säger Kent Karlsson, en av kommitténs medlemmar.
Till danserna kommer medlemmar ur olika pensionärsorganisationer och inte bara från den egna kommunen. Oftast kommer fler damer än herrar, men det har hänt någon enstaka gång, att herrarna har varit fler. Det gamla artiga bockandet framför damen och frågan: "Får jag lov?" lever inte kvar längre. Nu sträcker man spontant ut handen till varandra och så bär det ut på dansgolvet för en svängom. Speciellt damerna, som ju ofta är i flertal, är på hugget när det gäller att bjuda upp. Det är lugna och städade sammankomster med medtagen kaffekorg och mycket umgänge. Här vill man njuta av god musikunderhållning, träffas och ha roligt. De flesta känner varandra och ser framemot att tillfällena till gemenskap.
– Dansbanden får man boka i god tid. Kanske ett år i förväg, säger Johnny Bohlin, som brukar kontakta artisterna.
Ibland letar han upp dem på nätet, ibland hör de själva av sig och vill komma till Målilla och spela.
Biljettpriset för dansen täcker kostnaden för musiken och ännu ha rman kunnat bibehålla priset till under 100 kronor. Höstens program bjuder på Håkan och Anders, Memory och Martinez och sträcker sig från september till slutet av november. Också i grannkommunerna arrangeras pensionärsdanser på liknande sätt. Dit åker man gärna för att få dansa så ofta som möjligt.
