"Efter en sådan här sak blir allt annat så oväsentligt och litet. Så betydelselöst", säger Emelie Svensson, dagen efter händelsen i hemstaden Vetlanda.
Richard Svensk bor i centrala Vetlanda sedan 2015. Han och vännen Christoffer Karlsson, även han från Målilla, har kontor alldeles intill Pressbyrån och resecentrum. En av fem platser i kvarteret som pekas ut som brottsplats.
På onsdagseftermiddagen fick han höra sirener utanför.
– De slutade liksom aldrig, utan det lät länge. Fönstren vetter åt andra hållet, men när jag klev ut på gatan och gick runt hörnet såg jag jättemånga piketbussar och polisbilar och det var avspärrat precis i anslutning till kontoret. Det är chockerande när det kommer så nära. I "lilla Vetlanda".
Hur går dina tankar i dag?
– Det är surrealistiskt och svårt att ta in. Man lider självklart med de drabbade, man kan bara tänka sig vilket trauma de måste upplevt, säger Richard Svensk och fortsätter:
– Det är oundvikligt att tänka att jag kunde varit där då. Jag går på den platsen flera gånger per dag och inte sällan just vid den tidpunkten, när jag postar brev där. Man är sårbar, det är så lätt att vara på fel plats vid fel tidpunkt.
Mörlundabördiga Emelie Svensson bor också i Vetlanda numera och var på väg till padelhallen när hon fick ett telefonsamtal från vännen hon skulle spela med, som uppmanade henne att skynda sig dit för att det var en knivattack i centrum.
– Det var chockerande, man hinner tänka mycket. Det är så små marginaler, det kunde varit någon man känner, jag och min sambo bor så centralt. Det här är ju ett område vi rör oss i flera gånger per dag.
Kvällen gick åt till att försöka samla alla tankar, prata om det som hänt och nyhetssändningarna rullade på tv:n hela kvällen, i ett försök att skaffa sig en bild av vad som hänt.
– Familj och vänner ringde hela kvällen och ville veta hur vi mådde, säger Emelie Svensson.
Hur mår du i dag?
– Jag vaknade klockan fem kallsvettig. Det är mycket, mycket tankar och särskilt tänker man ju på de stackars drabbade, det de varit med om och jag undrar hur de mår.
Är du rädd för att gå ut i Vetlanda nu, efter det som hänt?
– Inte rädd, men jag är inte direkt sugen på att gå ut. Allt annat blir så oväsentligt och litet, så betydelselöst. Utan man är bara glad och tacksam över att vänner, gamla arbetskamrater och alla andra man känner här i Vetlanda mår bra.