För Alexander Emanuelsson från Målilla blev gulddrömmen äntligen sann.

– Jag var med förra gången, när Dackarna tog SM-guld 2007, men då var jag så liten. Jag tänkte det på onsdagsmorgonen hur glad och lycklig jag skulle bli att få fira ett SM-guld som vuxen, berättar han i bussen på väg hem till "Guld-Målilla", som han numera kallar sin hemort.

Och hur blev det, besannades dina drömmar?

– Det blev bättre än jag tänkt mig, jag blev överlycklig. Jag trodde inte att jag skulle bli så lycklig som jag blev. Det har varit häftigt att få fira med alla glada Dackesupporters.

Och nog var det glädje alltid på arenan och sången fortsatte i bussen på väg hem. "SM-guld, SM-guld, SM-guld" och "Vi är Dackefans allihopa."

Martin Hag hade knappt ingen röst kvar.

– Nu blir det att fortsätta firandet på Hulingen, tillsammans med supporters, funktionärer och förare, de har gjort ett så väl utfört jobb.

Sebastian Emanuelsson lever i en riktig speedwayfamilj, där det mesta kretsar kring sporten. Själv var han bara två veckor gammal, när han var på sin första upptakt.

– Jag har varit på två tidigare SM-finaler, där det blivit en silverplats. Nu var det tredje gången gillt.

Vad kände du i precis det ögonblicket, när SM-guldet var bärgat?

– Det var en sådan lättnad. Jag har aldrig fått uppleva att mitt favoritlag vinner guld på plats.