Han vittnar om en tömd industrilokal, det är bara lite pallhyllor och någon gaffeltruck kvar.
– Så det ekar rejält där inne. Det enda som hörs är fläktsystemet, det har man aldrig tänkt på innan när det varit full produktion, sa Patrik Hag, som jobbat på företaget de senaste 26 åren.
– Även om jag bearbetat det här länge nu, så var det egentligen först i onsdags det gick upp för mig att nu är det slut.
Det är en 61-årig epok som går i graven. När nedläggningsbeskedet kom i juni var man 116 anställda.
– Det är tydligt att vi haft anställningsbar personal, 75-talet har fått nytt jobb. Det vågade man inte tro när vi är mitt uppe i en pandemi, väldigt tacksamt att det blev så, säger fabrikschef Magnus Antonsson.
De anställda fick chansen att följa med till fabriken i norska Kirkenær. En tog chansen.
– Det har jag inte ångrat en sekund, jag trivs väldigt bra, även om jag förstås hade önskat att allt skulle fått vara som vanligt hemma. Jag tänkte jag skulle vara kvar till pensionen, säger Tomas Karlsson som jobbar med samma sak nu som under sina år på Luxo i Gårdveda.
– Det känns tryggt att jag inte behövt lära om, utan fortsatte montera likadana lysarmaturer här i Norge.
I huset närmast industrin bor 91-åriga Ing-Britt Olsson. Hon känner också förtvivlan över att det anrika företaget slog igen på fredagen.
– Tragiskt att företaget lämnar. Industrin har livat upp samhället, nu blir det ett dött litet samhälle. Jag bär med mig många minnen, säger hon och blickar mot grannfastigheten.
De anställda har varit arbetsbefriade senaste tiden. Ett fåtal fortsätter en tid till, det är lite kvar som ska skickas till andra enheter inom koncernen, berättar Magnus Antonsson.
– I övrigt är vi klara med allt vi skulle utföra, avvecklingen har gått enligt plan.
Den här sista dagen träffar vi också Catarina Bogren. Hon kan lätt dra sig till minnes dagen i juni, när hon och kollegorna fick beskedet.
– Då kom tårarna, säger hon. Det känns vemodigt att se hur tomt det blivit och att se alla gå hem en efter en.
Tidigare klubbordföranden Ulrica Edlund tycker också det är en tung dag.
– Glamox var en bra arbetsplats, med mycket kompetens och lojalitet var ett signum för fabriken. Den gick ju väldigt bra dessutom, nu är det tråkigt att ha en bild av en tom industri på näthinnan.
– Men, tillägger hon, nu gäller det att inte titta bakåt, utan bara framåt.