Vart än folk får syn på Kamran Ghaderi väcker han nyfikenhet, där han vandrar gatorna fram med en välpackad vagn och med den iranska flaggan vajande vid sidan av sig.
Det är också hans mål, att väcka nyfikenhet och en för honom viktig fråga – att ingen människa ska behöva vara rädd.
– Det finns ett stort problem i Iran, att människorna där är rädda för regimen. Den har inte stöd av folket, berättar han under vårt möte utmed Vetlandavägen.
– Jag är inne på femte året av den här protesten mot den fundamentalistiska regimen.
Han gör gärna ett stopp för att berätta om sitt initiativ, som han valt att kalla "Kärlekens resa".
Nu är det hans tredje långvandring, med betoning på lång. Den här gången startade vandringen i Stockholm 11 maj och han räknar inte med att vara framme i Iran förrän om nio månader, eller kanske rent av ett år.
– De två tidigare gångerna har jag arresterats i Iran. Att jag gör de här vandringarna har spridit sig i Iran. Det känns som jag krigar med både oppositionella grupper och regimen.
När vi träffas har han just inlett dagens etapp, efter att ha övernattat vid Hesjön. I skötrummet, erkänner han.
– Nattetid kommer ingen dit för att byta på sitt barn, utan frestelsen blev för stark, nu slapp jag sova i tält, säger han och skrattar. Det var skönt.
Vad är egentligen ditt budskap med den långa vandringen?
– Det är ett enkelt budskap: att kärlek ger oss mod, ork och energi. Hatet, däremot, det ger oss rädsla och tar energi.