– Hela huset andas historia, det finns en själ i byggnaden, en frid som känns direkt, säger Simone Hock.

Kort sagt hon blev förälskad i den gamla prästgården. Exakt hur gammal den är, vet man väl inte säkert. Men den är i alla fall omnämnd redan 1786. Men det är inte bara huset i sig, läget mitt ute på landsbygden – de stora öppna fälten betyder mycket. Ute på landet men ändå går det att skymta Målilla mellan trädridåerna. I alla fall så här års när inte löven skymmer.

Så sent som i november flyttade paret Hock in i prästgården. Och en månad senare bestämde de sig för att stanna för gott, ansöka om personnummer och lära sig svenska. Ett beslut som visade sig vara tufft – att bryta upp från allt det gamla och starta en ny tillvaro i ett annat land. Inte minst att lämna släktingar och vänner i Tyskland, var jobbigt.

– Speciellt nu i jul var det svårt, berättar Simone, då saknade jag barnen, som numera är vuxna och bor kvar i Tyskland. 

– Det var verkligen jobbigt. Men jag kände ändå att jag var rätt här i huset.

Hon berättar att de sett huset på en säljsajt på nätet.

– Det började med att vi åkte runt med vår husvagn och tittade på hus, säger Simone Hock, vi hade sett huset på Hemnet förut.

Och direkt när de klev in kände paret att letandet var över. 

– Jag kände direkt att det finns en frid i huset, säger Simone Hock. 

Även om det finns en hel del att göra med den gamla prästgården.

– Men det är viktigt för oss att behålla det gamla, att ta vara på husets själ och inte förvanska något. Så det får ta den tiden det tar att renovera. 

Mitt uppe i renoveringen gäller det också att lära sig svenska. En liten bit på väg har man kommit genom Astrid Lindgrens böcker. På svenska, och eftersom barnen är uppvuxna med Emil och Madicken så är det inga främmande figurer.

Simone och Claus Hock har bott här i ett par månader och hunnit bli bekanta med både grannar och andra. Och de känner att de blivit väldigt väl mottagna i området.  Exempevis av Melanie Dombrowski från Rosenfors, som ställer upp som tolk när tidningen besöker prästgården och dess nya invånare.

– Vi har blivit så vänligt mottagna här att jag känner att jag vill ge något tillbaka. Så jag tänkte efter vad jag kan göra.

Och med hennes bakgrund, hon hade egen balettskola i 15 år hemma i Tyskland, och även varit balettlärare i en gymnasieskola. Planen är nu att försöka få igång en balettgrupp i Målilla framöver. Kanske inte någon regelrätt balettskola, men väl en dansgrupp, där traktens unga får möjlighet att ta sina första danssteg på scenen.

– Se här, säger Simone Hock, och visar fram en minnesbok hon fick av eleverna när hon avvecklade sin dansskola. En tjock bok med bilder från de olika föreställningarna som sattes upp genom åren. Peter och Vargen och Nötknäpparen till exempel, och den kanske mest klassiska av de klassiska, Svansjön. 

Det syn på henne att den här boken är ett kärt minne och hon berättar mycket och länge om arbetet som ligger bakom föreställningarna.

Men riktigt så avancerat tänker hon sig inte att det ska bli i Målilla. Där är siktet mer inställt på dans och rörelseglädje. Och målgruppen hon vänder sig till är mellan sex och tolv år.

Förberedelserna inför den här satsningen är redan i full gång, och just nu väntar hon på svar från kommunen om att få låna en lokal någonstans i Målilla, för sin dansgrupp.