Det enda du kan göra är att tuta, bromsa och hoppas. Och springa bakåt i tåget, om du hinner. För att väja undan är omöjligt...

– Det är vår värsta mardröm, säger Caroline Widén, som är fackligt förtroendevald för lokförarna på Stångådalsbanan och Tjustbanan.

Hon berättar att stoppsträckan i Kustpilens toppfart är uppemot tre kilometer. Det tar tid att få hejd på tåget, även om man bromsar för fullt.

Det finns gott om små, obevakade järnvägsövergångar utmed Stångådalsbanan och Tjustbanan. För många, tycker Caroline Widén, som kämpar för att få Trafikverket att få bort så många som möjligt. Men det är en kamp, korsningarna är många.

– Och det händer ibland att folk skapar sina egna, säger hon.

– Men det går tungt, säger hon, det finns väldigt många. 

Och det är här på de små övergångarna som de allra flesta tillbuden sker.

– Det sker ett antal incidenter varje vecka, säger Caroline Widén, men de allra flesta är inte så allvarliga som den i Emmenäs. För den var verkligen konstig, när mötande tåg kom så stod traktorn kvar på spåret.

Men det är mer än bara fordon på spåret som är problem. Vilda djur kan också bli ett problem.

– Det är inte kanske inte så mycket älg nu, som hjortar, säger Caroline Widén, framförallt på Tjustbanan utanför Västervik. Där är det mycket hjort. Men vi kör ju mycket genom skogen också och nerblåsta träd är en ständig fara. Så vi som kör måste vara på alerten hela tiden.