Ett exemplar av Jungfru Marie Nyckel står fortfarande. Säsongen var väldigt kort och intensiv i år på grund av den kalla våren och den plötsliga, ihållande värmen.
På slåtterängen nedanför Ingvarsgården i Stubbhult står Jungfru Marie Nyckel och Slåttergubbe. Det är inte en ung flicka och en gammal gubbe som man kan tro utan två exempel på de sällsynta blommor som växer här. Jungfru Marie nyckel är en orkidé och är som alla svenska orkidéer fridlysta, det är förbjudet att plocka och gräva upp dem.
År 2000 överläts ägandet för gården Stubbhult genom arv från syskonen Elsa och Ingvar Jonsson till Emådalens Naturskyddsförening. Syskonen hade bott på gården hela sina liv och deras familj hade brukat den på samma sätt i många generationer. Eftersom slåtterängen obrutet är slagen enligt gammal tradition har den blivit sällsynt artrik på både flora och fauna. De typiska svenska ängsblommorna trivs bäst i en näringsfattig jord och därför behöver allt som slås tas bort från ängen. Korna ger ifrån sig lite gödsel men det är så lite så det inte påverkar blomningen. Där växer två olika typer av nattviol– en orkidé, både den sort som är doftlös och den som doftar på natten.
Calle Ljungberg är ordförande för Emådalens Naturskyddsförening. Naturintresset har funnits med honom sedan barndomen då hans pappa var ordförande i föreningen.
– Den vill pollineras av en särskild nattfjäril och då är det inte lönt att dofta på dagen, förklarar Calle Ljungberg. Han är ordförande för Emådalens Naturskyddsförening och ser över gården och är behjälplig med sysslor och planering åt Ingela och Kent Zingmark som hyr huvudhuset på Ingvarsgården av föreningen. Ett litet undantag finns bland boningshusen och det hyrs ut till sommargäster under säsong.
Den dagliga promenaden med både hund och katt är avklarad och hyresgästerna Kent och Ingela Zingberg som tar hand om Ingvargården i Stubbhult är på väg tillbaka.
– Det har aldrig tidigare varit så många som vill hyra undantaget som de senaste två åren. Vi märker också av fler besökare än tidigare. Och faktiskt fler inhemska turister, många vill lära sig om kulturbygden och artrikedomen här, säger Calle Ljungberg.
När blomningen är i full prakt, det vill säga under juni månad arrangeras en blomstervandring guidad av Calle Ljungberg. Då får man se typiska ängsblommor som slåttergubbe, jungfrulin, svinrot, nässelsnärja, kattfot och en till av de svenska orkidéerna som växer i skogsområdet: knärot.
Nässelsnärjan är en av de sällsynta blommor man kan hitta på Stubbhult. Den behöver inget klorofyll utan parasiterar på brännässlan och ibland även humlen för att få i sig näring.
Vagnboden från tidigt 1800-tal är endel av de byggnader som föreningen sköter om.
Restaurering sker enligt gamla traditioner.
Stubbhult omnämndes för första gången i skrift på 1400-talet, sedan dess har mycket hänt men samtidigt ingenting alls. Det som tidigare var fem gårdar nu är två förutom det har tiden stått still på Stubbhult – åtminstone sedan 1800-talet.
Linbastun är en återbyggnad på gammal grund. Här har lin beretts sedan 1700-talet .
För besökare finns gångstigar om två kilometer, en längs ängarna och en i skogen, att promenera efter och ta in kulturbygden för att lära sig mer går det att boka guidade visningar.
