– Det är alla sorters människor som kommer till oss för att få hjälp, säger Elisabeth Johansson.
– Det kan vara barnfamiljer, långtidsarbetslösa, fattigpensionärer, eller flyktingar, personer med psykisk ohälsa, eller missbrukare som flyttat iväg för att komma ifrån sitt gamla liv.
Men alla har de det gemensamt att deras ekonomiska resurser är uttömda.
– Då återstår bara att vända sig till kyrkan. Vi kan hjälpa till med tillfälliga lösningar i väntan på att socialen ska träda in. Men det kan ta tid. Det är inte meningen att vi ska ersätta samhället. Men vi kan hjälpa till med det akuta, säger Elisabeth Johansson.
Som exempel nämner hon att när någon flyttar in i kommunen har den tidigare hemkommunen ansvar för att hjälpa till. Samtidigt som mottagarkommunen har två månader på sig att träda in. Det blir då ett glapp på två månader.
För att väntan inte ska behöva bli längre än nödvändigt gäller det för den hjälpsökande att ha ordning på sina dokument och papper, och det är något som pastoratets båda diakoner också hjälper till med.
– Jag kan tänka mig, säger Elisabeth Johansson och räknar efter, att vi har träffat cirka 50 nya familjer under pandemiåret.
Samtidigt är det många som sitter ensamma hemma i sin karantän under pandemiåret, och gärna vill ha någon att prata med i sin påtvingade ensamhet.
– Vi kan inte göra hembesök längre som vi gjort tidigare, säger Elisabeth Johansson.
– De besök vi gör sker i stället utomhus, och vi har många samtal på telefon också. Två gånger i veckan levererar ett bageri bröd till kyrkan, som sedan delar det vidare till hungriga människor, berättar hon vidare.
Men numera är det mesta av arbetet av mer praktisk, handfast natur. Oftast handlar det om ekonomi. Att hjälpa medmänniskorna med exempelvis hyran, eller med en matbit.
– Det är inte lätt för de som hamnat utanför hyresmarknaden, säger hon, och tänker framförallt på alla de ungdomar som drabbas när gymnasielagen avskaffades.
– Flera har berättat för mig hur de från en vecka till en annan blev av med sitt boende, och inkomster, hela deras trygghet raserades, säger Elisabeth Johansson. Det är tungjobbat med så många sköra människor.
Men mitt uppe i allt är jobbet egen belöning.
– Det känns bra att kunna göra en insats, säger hon.